a hydtetnd AE Vv MARS 55 .w AEIIVAR IN AR TUUST AL med edert blodhafva utfört en nationalrevolution; J misstagen eder groftz; J hafven slutligen, som de mera slipade säga, blott utfört en famMilirevolåtion. I inbillen eder att hafva fört penvan till ett samhällskontrakt; J misstagen eder groft; J hafven blott fört notariens penna, som uppsätter den mer eller mindre lagliga akten mellan tvenne -arfvingar, af hvilka den ene till den andras förmon förklaras satt ur besittning. Den borgerliga klassens i sauving oförklarliga dödsdvala synes vilja verkliggöra det legitimistiska paruets sista förhoppningar. Detta parti säger: det är ej första gången de borgerliga klasserna tillkämpat sig högsta makten; man finner sådant på nästan hvarje sida af vår historia, men de skola nu, lika litet som förut, förstå att behålla den. Den uppbrusande hettan är god för en stormning, men gör slät tjenst, då frågan är att hålla stånd; då stormen är förbi, återvänder strömmen lika hbastigt inom den bädd, öfver hvilken han uppsvällt. Är det afgjordt, att representativregeringen dör sömuens död, utan att röra sig, att man utan all ståt, med fagra och honingssöta ord begrafver den, så är äfven afgjordt, att den aristokratiska och presterliga andan, att med ett ord de båda inflytelser, hvilka under hela restaurationen sökte att göra sig oinskränkt herrskande, äga det skönaste hopp au änyo se sin lycka uppblomstra. Adelsmän och prester skola då se sig befriade från den regering, hvilken de hvarken genom Herr Villdles hyckleri, ej heller genom Hr Polignacs något brutala öppenhet, kunde öfvervinnaz den regering, som under 15 år mot dem ställt en kopparmur, för hvars omstörtning de slutligen förenade sig, ehuru blott för att i ögonblicket med krossad hjessa nedstörta för densamma. Deras sträfvände är efter den absoluta makten, och det ar tom likgiltigt, hvem som bär namnet för att innekafva den. Men när man dessutom finner för sig namnet, mannen, blodsförvandten, då är för den monarkiska byggnadens fullkomliga återställandeingenting omöjligt. I nödfall har man jemkningar, Bwvliga anordningar, palatsmyterier. Hofvet är ett slutet fält, der aristokraterinia med skicklighet manöts era. Nationalförsamlingar anstå dem icke, emedan det ej går bva alt intriguere med en nation, emedan iden talätgerne och icke börden gifva herrskarerätten, emedan äntligen vi; d. v. s. medborgardömet; äro: den tribur, vid hvars sida står folket,. som: vid våra tal klappar i bänderkay och vid hotande fara griper till vapeä för oss. Låtom derföre demnma tribun, århundradets regent, hationernas högljudda stämma icke falla, sieke nedsättas till ett grvoft bländverk: Sammanfattom kortligew det hela. Medborgardömet -behöfver: alldeles icke återförnya Julidagarne; vi äro, Gud vare lofvad! ännu icke bragta derhän; men det kar aldrig feg vara :på sin vakt. Må det taga efterdöme af En-gelska Uvderhustt, som genom sin blotta fastket ådagalade så mycken kraft, då det tvenne sånger dref tillbaka Tories, i det ögonblick dess sökte ätt åter bemäktiga sig statsrodret. Endest litet mindre sorglöshet, och våra Tories, af äldre och nyare datum, skola träda tillbaka. Våra deputerade bafva, af brist på I tt ar PP As