Aftonbladet – 3 augusti 1833, sida 1

NAPOLEONS STATY. (Ur ett Fransyskt blad). Napoleons staty är fulländad; om några dasar skola vi se den upprest på kolonnen: Detta monument, sålunda prydt med den stora bilden, är ingen af dessa vanliga trofcer, dem samtida opinioners vind höjer den ena dagen, och sänker i stoftet den andra; tiden, långt ifrån att förminska dess former i menniskornes föreställning, skall förstora dem oupphörligt. Dess grund skall icke försvinna under seklernes ruiner; tidehvarfven, hopande sig kring henne, skola endast foga nya ämnen till den gigantiska piedestalen. Napoleon tillhörer icke mera Frankrike ensamt, utan verlden; hans monument är icke cn vanlig fosterländsk minnesvård; det är en religiös; och de vördnadsbetygelser, som omgilfva den, en dyrkan. All nationell sjelfkärlek, all egennytta, allt hat försvinna inför det allmänneliga och stora i den kejserliga symbolen. Samlen kring den toma katafalken dessa så måna gånger besegrade nationer, dessa konungar, så länge böjda i stoftet vid segravns fot, och lyssnen om från denna hop ett ljud af klagan, ett rop af förbannelse skall höras? Tron J at Ryssland ställer honom till rätta för sitt brär da Kremlin, Österrike för sina tjugu förstörda armcer, Preussen för sitt nederlag vid Jena,