och raseri, reste sig 1 massa mot Guds plågöoriss detia Europa faller i dag på knä vid en graf. Men detta kröböjande Europa är icke denna politiska sammangyttring af folk, instöngda af kongresser och krigets vexlingar inom godtyckliga giansoö, skilda till språk, seder, religion och lagar, med olika intressen, olika styrka, nästan alltid fierder och underiufvade, furstar och undersåtare, styrande och styrda efter tidens passioner och fördomar. Eurcpa visar sig bär under en annan skepnad, ger en ennan aublick; det är menskligheten sjelf, som, stedd af en instivukt högre än politiska och nadsoneida känslor, i Napoleon erkänner en af desSU utkorade väsenden, som, med långa mellanslof, nedstga på jorden, för att taga verldens öden i sin hand, och den verlden, under en eller annan sieprad, gör till gudar och tillbeder Sekicts lorskningsförmåga har uitömt sig på Nupeolcon; men har den väl förmålt fatta honom? Allt som är stort mätes med svårighet. Sedua på nära häll undfolla massan och euheten vår blick, man uppfattar endast stycken; förernen dessa stycken, och de skola icke gifva der det hela i sin verklighet, utan i stället någonting vidunderligt. Hör samtidens röster öiver Napoleon, J skolen få på en gång Trajan och Nero, Cromvell och Washington, Attila och Carl deu Store, ytterligheterne af godt och ondt, af högt och lågt, af det iöjliga och sublima, menniska och djur, Gud och menniskan, Jupiter och Scapin. Siora män äre ett slags gåtor, dem endast tiden förmår lösa. De äro i samhbällsordningen detsamma, som natuvens. stora krafter i den fysiska ordningen; de . uppenbara sig för oss genom sin verkan, och deras verkan genom dess följder; deras innersta natur är en hemlighet. Såsom verkande krafter, är det efter hvad de åstadkomma, som man måste bedömma dem; deras. värde såsom personer mätes efter deras verk, och deras verk äro alltid goda. Vare sig af ett öde salta i verlden eller sända af Försynen — deras rol är nödväodigt i harmoni med ordningen, d. v. s. det goda. En verkan i stort, som ginge ut på att frambringa oordning, är en orimlighet, som icke kan antagas, och till och med icke begripas. Det vore att i det matertella hela antaga ett afbrott i jemvigten, i det rimoraliska hela en rörelse tillbaka, i båda fallen en motsägelse mot de allmänna lagarne För att bedömma Napoleon, låtom oss be: trakta hans verk. Hos honom är det af föga vigt för oss att känna menniskan, och en lä:kares, en kammarherres elier en. lakejs uppenbarelser kunna ingenting nytt lära oss i detta hänseende. Uti denna undersökning af detaljer skola vi finna allt hvad man finner i men-piskobjertat, och infet ämne till förvåning. kvad vi söka hos bonom är bjelten d. v. s. den särskilta menniskan, hurudan. hon också var, som fyllt verlden med. sitt rykte. Då vi undersöka de stora resulftaterne af hans gång, genom verlden, sedda 1 massa, och det är på detta sätt man måste sk dem, så finna vi: revolationens fana förd år alla väderstreck i Europa, och med denna fana ymniga och outtömliga frön till frihet utspridda bland folken; revolutionen räddad, segrande, och dess prineip! folksuveröriteten och jemnlikheten, krönt JR