Aftonbladet – 25 juli 1833, sida 3

Planen är dock icke illa anlagd, berättelser liflig, och karaktärerne vanligtvis konseqventa,) samt några scener af verklig dramatisk effekt. Öfversältaren har förbättrat de små historiska och geografiska misstag, Författaren såsom främling, någon gång låtit komma sig till last. Likväl har han gått något för långt i sin förbättringsifver, då han utbytt det tal Gustaf I höll i originalet till de upproriska och slagIna Smålandsbönderne, mot det han höll i verkligheten och hvilket Öfversättaren afskrifvit ur Strindholms historia. Intressant på sitt ställe, får det likväl här ett alldeles främmande utseerde, emedan det ej på minsta sält harmonierar med detöfriga språket i boken. Öfversättaren kan emedlertid trösta sig, att han icke är den enda, som hos oss går så tillväga vid reforimers införande. Man finner metoden stundom använd vid tillfällen då den verkligen. gör mera skada. Novellberättaren, en samling af Historiska och Romantiska Noveller, N:2s 4: Konungamördaren. Historisk berätt lse från Gust:.f III:s tidehvarf. Stockholm hos P. 4. Norstedt EE söner. 131 sid. 12:0 40 sk. B:ko. Denna Novell står lika mycket efter den föregående romanen i anseende till innehållet som till volumen , men äger likväl genom sitt ämne ett anspråk på den Svenska Läsarens uppmärksamhet. Beklagligen ligger dock händelsen för nära vår tid och Ankarström var, som hvar och en vet, en alltför opoetisk person att med fördel kunna användas till hjelte i en roman. Visserligen har Författaren också ställt honom mera i bakgrunden och placerat en vanlig romanhändelse på avantscenen, med inflickande af en och annan historisk episod, hvarförutan ingen modern roman eller novell anses kunna berga sig. — Öfversättningen liknar 1temiigen ett skol-gosse-arbete. Man fioner sålunda här: det kungliga villkoret (ordet JIFillkähr som betyder icke wilkor, utan godtyck:) blicka sitt eget jag (bör beta: skåda, wvarseblifva o. s. v) Äfven hade en svensk ofversättare bordt veta rätta sådane misstag som att: De hundrade rösterna, som Borgare-standet insände till Riksdagen, och de Trettiotvå som ntgjordes af Presterskapet, gingo under för A delns Åttahundrade, eller den uppgiften, att på en samling af familjporträtter, som är 1701 fanns i en sal på landet, och hvilka baro dels alongeperuker, dels sirligt upplag ;da lockar voro de flestas bröst prydda med de gyllene änglarna, (Serafimerordens tecknet). Men man får icke begära så mycket af vär tids öfversättare.