Aftonbladet – 25 juli 1833, sida 1

c 6 eftermiddagen. a of Fig Europa från Turkarnes slafveri. I förhållande till frågan om Polens sjelfständighet, vore Bölgiel ska frågan icke att anse för annat än en kommunal angelägenhet. De farhågor Lord Castlereagh då yttrade, hafva nu gått i fullbordan, med skymf för Englands ära, och i trots af den uttalade grundsatsen om nödvändigheten at natiorelia institutioner för Polen, för att göra det till en skyddsmur mot Rysslands ytterligare förtoringslystnad. — Kejsar. Alexander hade derpå oifvit Polen en konstitution, hvilken han gerna velat hafva ansedd såsom en gåfva,. och öfver hvars grundsatser han med mycken tydlighet yttrat sig i ett bref till furst Poniatowski, 1 hvilket han tillika förklarat, att det fägnade honom att kunna gifva denna konstitution i öfverensstämmelse med de öfriga makternas önskningar. Vid öppnandet af Polska Riksdagen 1819 yttrade han: monarken är förpligtad att upprätthålla konstitutionen, och folket att iyda henne. Kejar Nicolaus deremot hade skickat sin bror; åt hvilken man icke velat anförtrö styrelsen i Ryssland, att herrska öfver Polen, och denne prins hade trampat landets frihet under fötterna, utan att Kejsaren värdigats lyssna. till de föreställningar deremot, som blifvit honom gjorda. De aktningsvärdaste invånare i Warschau hade man sett dömda att sopa galorga, och tyranniets grymhet tycktes icke hafva några gränser. Naturliga följden deraf blef-en foikresning, och historien framvisar icke ett exempelaf andra tio månader, så rika på hjeltebragder, som det Polska folkets korta men ärofuHa kamp för sia frihet. Kejsar Nicolai nästa steg blef nu, att åter upphäfva den författning hans företrädare gifvit Polen. Och månne det kan vara en sanning, att ingen af Europas makter vågade att göra föreställningar emot detta ingrepp, emedan de bäfvade af fruktan för-Ryssland? Är det sannt, att Ryssland icke frågar efter deras protester och föreställningar? Talaren trodde det ej; han vore öfvertygad att, om England och Frankrike, under sista Polska revolutionen, förenat sig och gjort en kraftig föreställning, så hade Polens oafhängighet kunnat räddas. Det bekanta dekretet, kalladt Organiska statuter , hade slutligen tryckt inseglet på Polska frihetens tillintetgörande. Hade väl Kejsaren af Ryssland större rättighet att upphäfva Polska konstitutionen, än Engelska regeringen haft i afseende på Skottlands författning, då detta land blef införlifvadt med England? Kunde man påstå att uppresningen gaf. denna rättighet? Ett sådant påstående skulle vara lika nytt som otillbörligt, och ingenting sådant hade, fallit England in efter Ivländska uppresningens slut. Polen begär blott af Europa att försäkras om sin existens, och talaren trodde icke att det fanns ett ämne, som i högre grad än detta förtjente att utgöra föremål för öfverläggningarne vid en Europeisk kongress. Att Brittiska kabinettet derföre skula le höria ett kris vare icke hang afcsist: men