Aftonbladet – 25 juli 1833, sida 1

RÖRANDE POLSKA ANGELÄGENHETERNE. Vi hafva förut omnämnt utgången af den motion, Hr Cutlar Fergusson nyligen gjort i Engelska Underhuset i afseende på de Polska angelägenheterne. Då allt, som rörer Polen och dess olyckliga men hjeltemodiga söners öde, väcker det hfligaste deltagande hos hvarje ädelsinnadt folk, hafva vi ansett oss böra närmare redogöra för innehållet af denna motion, och dess behandling inom den ena afdelningen af Engelska representationen. fr Cutlar Fergusson föreslog, att i en underdånig adress till Konungen anhålla, att H. M. på intet sätt måtte erkänna det mnärvarande pokitiska tillståndet i Polen, då detsamma tillkommit genom en kränkning af Wienertraktaten, i hvilken Storbritanien tagit del. Om — sade Hr Cutlar Fergusson — Ungerska riksdagen till och med vågat, att vid Wiens portar protestera mot Rysslands försök att utplåna Polen från kartan öfver Europa, så skulle Brittiska Underhuset visserligen icke draga i betänkande att förfara lika frisinnadt. Det kunde vara tvifvel underkastadt, huruvida det för närvarande vore klokt, att, utan understöd af någon annan Europeisk makt, inlåta sig i krig med Ryssland för Polens skull; men något tvifvelsmål kunde icke äga rum om nödvändigheten, att uttala våra åsigter af denna fråga. Talaren ville nu först visa, att Ryssland brutit traktaten i Wien. Regleringen af de Polska förhållanderne hade varit en af dess vigtigaste punkter, och Talleyrand , likså väl som Castlereagh, hade lagt största vigt derpå, att Polen någorlunda återställdes till den landtvidd och det anseende detta rike ägt, då det utgjorde Christenhetens bålverk och väddade