Nya Argus — skulle man väl tro det — har blifvit synbart orolig öfver de notiser sista po-. sten medförde derom, att Grefve Orloff icke skulle varit nöjd med det sätt, hvarpå Turkiska Sultanen, enligt Amiral Roussins förslag, förskalffat sig fred af Mehemed Ali och Tbrahim. Han skyndar sig derföre att förekomma det imtryck, som denna nyhet kunde göra på Läsaren, emot hans föregående försäkvingar att Fransmännen i denna sak vunnit en seger, hvilken i sjelfva verket synes temligen måttlig, då Saltanen gilvit efter hvad Mechemed begärde. Emedlertid tröstar Nya Argus Läsaren straxt efteråt dermed, att den förstnämnda berättelsen om Rysslands å nyo vunna öfvertag i divanen icke är sann; och hvarföre? Jo! emedan, säger Argus, den icke bekräftas af Le Moni: teur Ottoman, Turkiets officiella blad. Detta bevis torde kanhända synas någon klentrogen otillräckligt; man bör dervföre erinra sig, att. Le Moniteur Ottoman, likasom Journal des PDebats och Oesterreichischer Beobachter, äv hvad Argus kallar en ministeriel tidning 1 ordets vackra bemärkelse; och en sådan kan väl icke hafva orätt? ——