Aftonbladet – 17 juni 1833, sida 3

VS SC HYR SIHUC fBl!dl8 —-. Ofverallt han lyckan söker, Men han fann den ingenstäds. Der han väntat sig en lager, Fick han törne på sin lott, Och der glädjen spred sin dager Var det mörkt för bonom blott, Sorgen ock hans moder lade Snart på dödens kudde ner, Och han ej ett hjerta hade, Som förstod hans hjerta mer. Hör då klingar: hos oss stanna; Jag vill ge ditt bjerta tröst, Torka tåren från din panna, Torka bloden från ditt bröst. Yngling, du kan bli min broder För en bror, som ren är död, Och ål en förkrossad moder Kan du bli ett saknadt stöd, Och dervid en himmelsk flicka Vid den sorgsnes sida ler, Och två ljusblå ögon blicka Tröstande på honom ner. Som han henne såg och hörde, Tystnade på stund hans qval, Oeh den hulda engeln förde Honom med sig till sin dal. Solen sedan sof i vågen, Mången natt, vid Thetis barm, Steg igen på himlabågen, För att se på dagens larm; Men den stolta fremling glömde Lyckans glans och ärans pris För den tysta dal. som gömde Inom sig hans paradis. När ban åter syntes, bodde Glädjen i hans blick, så klar, Och han sade: hvad jag trodde Lyckan vara, hon ej var. Ej der solens stråle bränner Öfver verldens öppna fält, Men i däldens skugga spänner Hon för oss sitt trefna tält. Du som henne vida söker, Och blott finner agg och flärd, Kom tillbaka der det röker Ur din barndoms glömda härd. Från de bhögas stolta salar Och begärens täfling-ban, Kom igen till dina dalar, Dina lekars gröna plan. Eyckan går då till ditt möte, Som en flicka öm och god, Och du lär vid hennes sköte Hvad du icke förr förstod: Att hvar lefnadssällbet ligger Menskan närmre, än hon tror, Och när hon den fjerran tigger, Från dess hem hon redan for.