Aftonbladet – 17 juni 1833, sida 3

KALEIDOSEOP. LYCKSÖKAREN. MIcke trifs jag mer i dalen Bakom bergens dystra skog: Jag har hört på Näktergalen Och dess suckar länge nog; Vet för väl, bur vinden läspar Mellan blomstren öm och kär, Och hur evig ledsnad gäspar I de dunkla skuggor der. Ej som andra jag vid härden Binda kan milt djerfva bopp; Jag vill ut i vida verlden Och der söka lyckan opp. Moder! snart i hyddan träder Något budskap fjerranfrån, Som ditt bröst med hälsning gläder Från en redan lycklig son! Sagdt: och modrens hand han tryckte, Som blef qvar på enlig stig, Kysste hevnes mun och lyckte Hemmets portar efter sig. Drog så ut med vandringsstafven Öfver dat och höjd med lust, Samm på plaukan öfver bafyen Och besökte mången kust. Der den snikne ständigt gömmer, Men blef atdrig än förnöjd, Och der tidens vekling tömmer Bägaren af lifvets fröjd;