Aftonbladet – 13 juni 1833, sida 2

TIDENS POLITIK. Bland dem hvilka för det närvarande finnas ställde i spetsen för styrelserna i några mindre Stater, röjes en beslutsamhet som man förgäfves söker hos samtida mäktigare monarker, der likväl utvecklingen af en fri kraft mindre borde stå tillbaka. De befinnas under olika kategorier, men sammanträffa i raskheten och förmågan att i det längsta motsätta sis öfverlägsna fysiska eller moraliska krafter. Englands och Frankrikes hotelser syntes länge verka på Konungen af Holland lika litet som massan af deras protokoller och Belgiens bravader; Mehemed Ali lät ej mera afskrämma sig af samma Potentaters maktspråk, än af Rysslands anryckande bataljoner och sin Öfverherres snart s: igdt enda återstående, dock i orienten icke föraktliga ressurs? Muftis bannlysning; och sjelfva Don Miguel, hvilken har sinnesslyrka nog, alt för ernående af sitt mål trotsa heder och mensklighet, kan citeras, såsom bevis hvad uthållighet, äfven i svaga och brottsliga händer, kan utrvätla. Dessa Chefers förfarande skall , till följe af de omständigkeler som äga rum, mer eller. mindre ogillas; men ihärdighet i beslut och kraft i haudling förskalfa dock en viss aktning, och de som u:öfva dessa egenskaper kunna i och för dem hatas, om de i ondafsigt användas; men föraktade blifva de icke. Sjelfva röfvaren, som visar mod och energi, kan betraktas utur denna synpunkt. Wilhelms karaktersfasthet är emedlertid i det hela en afsatt konungs harmfulla envisuet, Mehemeds en trotsande rebells och Don Mignels en trolös usurpators. Men då man tväffar denna fasthet, uppkommen af mindre ädla eller giltiga grunder, hvarföre skall man sakna den hos Regeringar, hyilka stödja sina rättigheter