Aftonbladet – 10 juni 1833, sida 2

) bet erostävdlgloterna medsifva, efter vår Same a bonne dmies ystraktiover, när de icke rös politik elier dylika bilzliche Materien, så bedja vi henne icte förtycka om vi — ned all ullbörlig höflichet? — ha något att invända vid de omständivheter, hvilka i Fredacs förskafat osstett prof af den fasterliva ömheten. — Hon fåsar nemligen, om alsigsten kan nafva varit vågon annan, än utt säga en ohchaglishet, då vi t ex. omufmnde den nya pjesem, hvilken nu uppföres i Paris. Det var, menar hon, icke noz med Aftonbladets ogillande deraf, all en sådan ples uppfördes; man borde aldeies icke ha nämnt, att någonting dvlikt passerar 1 Paris, ty då hade mängden icke velat någonting derom 1 Stockholm, och det hade tilbvörst en god ton. Afvenså törebråv hon oss för de reflexioner vi uti N:o 127 framställde vid notisen om militärfesterna I Grenoble, hvilka reflexioner hon anser obehagliga. Med förlof synes det oss, att Minerva sträcker sina anspråk nog långt. Net torde ursäktas oss, om vi icke allud precist kunna veta på förhand, hvilka saker i vårt blad, sow tiläfventyrs kanna finnas obehasliga. Det är dessutom icke möjligt att behaga alla. Sjelfva Jupiter kan icke vara alla till nöjes, säger Cicero på ett ställe. Det var icke mer än några månader sedan, som Nya Areous uti trettiotvå numror å rad hedrade Aftonbladet med titeln Hof-Konditor, för det vi i hans tycke en gång hade yttrat oss alltför behagliyt , och au ha vi råkat misshaga Minerva, för det vi sagt obehagigheter, som vi dock cj veta hvarl de bestå, enär båda de eiterade artiklarna tvertom Imnefatta uttryck af all vördnad och ak ning för de höga personer, hvarom der är fråga. Mäånne man då icke här bör tillämpa ordspråket: In medio conusistit virtus? Alit detta hindrar oss som sagdt är, Hhväl icke att erkänna att det råder en ganska god ton 1 Minervas förmaning. Om