Aftonbladet – 10 juni 1833, sida 2

l Jölle låta våra välmenta påminnelser unde den förflutna veckan passera; men vi erkögea alt vi icke väntade svaret så kraftfullt sot det verkligen kom i hans Lördagshblad. Han underrättar sina Läsare der om följande like vigtiga som säkert oväntade nyheter, nemligenv: 1:00 Att den Belgisk Holländska frågan nu ä alsjord; 2:00 Att Frankrike vunnit seger öfver lyssland i de Turkiska angelägenheternag 30 Att Aftonbladet och Dagl. Allehanda äro i riga Ryssvänner. Såsom slutföljd häraf anser han ouudgängeligt, 4:0 Att Aftonblade! och Allehanda måste anlägga svarta kontet till ottryckande af deras förmodade sorg öfver Frankrikes triumf att hafva slutat Belgiska tvistigheterna, och 5:o Att Aftonbladets och Allehandas Aedaktioner? böra anlägga Arusflor till tecken af deras sorg öfver Frankrikes seger i TFurkiska frågan. Sluteligen utropar han, 6:o Ömkansvärda Aftonblad! Stackars Allehanda! — Allt detta är, utom Argi vanliga lätthet och korrthet i stilen framställdt med ett så ovanligt sammanhang, alt det omöjligen kan fås bättre från sjelfva — Danviken. Vi rekommendera artikeln i dess belhet åt våra Läsare, emedan den skulle förlora alltför mycket, att meddelas i utdrag. Uti en annan artikel i samma blad synes Argus svårligen förargad, att det s. k. mouvementet, som spökar för hans inbillning, änvn icke börjat silt stora verk, att utrota medelklassen och ägande rätten.? Han är svåra förargad deråt. Det vore väl också sjelfva f-—n, tänker han, om icke partierna i Frankrike vilja göra som jag säger. Mouvementetl yttrar han derföre måste angripa medelklassen och äganderätten, om det vill yara konseqvent; det drifves dertill af en inre oemotståndlig nödvändighet, så vidt det ej för konsiderationer vill uppoffra sina principer.? Hvilken förtretlig sak äro dock icke de der konsiderationerna, då de till och med hindra folk att plundra och slå ihjäl hvarandra! Ingenting ondt är dock här i verlden, som ej har något godt med sig. Anvfallen på alla sidor, missnöjd med hela verlden och sig sjelf, är det dock en tröst i olyckan för Nya Argus, att åtminstone finna en person som gör honom rättvisa. Det är den Gamle Granskaren, som i sitt Nummer för den 7 dennes yttrar, att det nu är temligen synbart, att Argus börjar, kanske något sent , att inse siva ungdomsförvillelser: ehuru Granskaren tillika tror, att Argus, om man än kunde tilltro honom om en god vilja, icke mera är i stånd att godtgöra dem. Vi kunna i sanning icke afsöra, hvilketdera är större, Argi lycka att på silt yltersta finna en försvarare i sin fordna fiende, ciler Granskarens ädelmod att förlåta och göra den godt, af hvilken han fordom sjelf blilvit så jimmerligt. tilltygad. Svenska Minerva är, när hon vill, vätt änabel. Uti politiken har hon väl sina fixa idcer, och är såsom gamla fruar i allmänhet, när de slå sig på statssaker, litet böjd för emvåldsmakten; men så snart hon deremot upplåter sin mun att tala antinsen am hö håll höoctvr el0 ERT TT ETT TEE ETT RA