Aftonbladet – 7 juni 1833, sida 3

dne ooocEn talrik samling af alla åldrar och båda könen var närvarande såväl i Domkyrkan, som vid grafven. REVY AF TIDNINGARNA. Nya Argus, hvilken, genast efter det Friherre C. H, Anckarsvärds trosbekännelse utkom, förkunnade, att han snart skulle företaga en obligationsdans dermed, som han på sitt alltid obligeanta språk uttryckte sig, hade efter refererandet af den i mångas tycke temligen obetydliga anckdoten om H. E. Grefve AdlerI 1909, icke låtit höra elt ord i detta ämne. Flere slutade häraf, att han undertiden gick och tog lektioner hos någon dansmästare, för att derefter kunna med så mycket mera effekt visa sina tours de force i obligationsdansen. I Onsdags lyfte han också ändtligen på ena benet, för att börja sina kaprioler; men råkade i det samma att taga ett baksteg,så att han förlorade jemvigten, hvilken vi der före anse för en pligt att hjeipa honom återställa. Det var — för att ej tala figurligt — det i Friherre Ankarsvärds bok framställda förslaget, att genom pelilioners in: gifvande till Regeringen uttrycka allmänna tänkesättet och önskningarna om en representationsförändring, som i Onsdags var första föremålet för Argi recension. Han erinrar nemligen sina läsare derom, alt han sjelf år 1829 framställde samma förslag som nu utgör en hufvudpunkt i Friherrns skrift, och antager icke utan skäl en trivinferande mine deröfver, att Friherrna i boken ej omnämnt, det samma förslag förut varit framkastadt i Argus. firtill borde den sistnämde dock finna anledningen helt naturlig. Friherrn kunde möjligen ha glömt denna omständighet; men om han också hade ihågkommit den, så var det icke skäl att mins ska populariteten af förslaget genonir etterande af att det förut stått i Ar; gus, hvilket Friherrn med skäl torde hafva fruktat skulle sätta saken i misskredit. Man bör visserligen alltid se på sak, icke person; men pluraliteten har dock måhända ännu icke vänjt sig, att alltid åtskilja dessa båda saker, och Frihern handlade derföre i vår tanka ganska försigtigt. Men det är 1 synnerhet det påföljande i Argi artikel, som förtjenar en allvarlig uppmärksamhet, emedan det likt det mesta af hvad samma blad nu för tiden innehåller, synbart är riktadt på att förvilla opinionen. Har nägonaf våra resp. läsare lust attslå vad, att om det verklige n blir fråga om petitioner till regeriogen i det ifrågavarande ämnet, så skall Argus — densamma Argus, hvilken år I 1829 före eslog det ta såsom enda medlet attkomma till en representalionsreform, — af alla krafter motarbeta dem? Men vi beböfva ju icke slå vad; han bar redan gjort en god början dermed i den omtalade Onsdagsartikeln. Se här huru han arsumenterar: År 19829 ägde förslaget någon utsigt till verkstöl Ibarhet, och således olt praktiskt värde, förutsatt, att tanken blifvit som sig bordt, i kela sia omfattning utvecklod och planerad? 3 rea Ö a Va Stan I gg Ne AA mA NA dann FRA sparres lilla hund, som skällde på Friherrn år mn