(Insändt.) Onekligt var den af Svarfvaren Sundgren och Bonden Sundström författade, och uti Aftonbladet för den 4:de sistl. Februari införde artikel, uvder rubrik erkänsla, framställd på Länets och de fattiges vägnar — ett eländigt foster; men att Sundgren och Sundström därmed i all enfalldighet velat uttrycka ett vördnadsfullt hjerlas tacksamma känslor, lärer ingen betvifla. Af Sundgren som troligen varit författare till orden, har ej bältre kunnat väntas; och då i sakens natur föröfrigt icke låg något ondt, vet jag cj hvarföre en sådan protest, som den uti Supplement-Bladet N:o 19 införde, varit af nöden. — Har Sundgrens och Sundströms sätt att tolka sin tacksamhet, blifvit af de den underdånigst egnades med obehag upptagen, äro de redan för sin djerfhet straffade. Författaren af protesten hade för sin del haft minsta besväret, om han blifvit vid den vttrade öfvertygelsen, att artikeln var under all kritik, samt dermed ej vidare befattat sig, och det så mycket snarare som han ej förevisat uppdrag, att afgifva protest emot hvad Sundgren och Sundström yttrat. Om jag således nu antager, att Sundström och Sundgren oombedda afgifvit ifrågavarande tacksägelse-adress, samt att författaren af den bestraffande protesten gjort likaså, vill jag, som ordspråket lyder, skära dem öfver samma kamy, och påminna om den gamla regeln, den som går obedd till, går otackad ifrån.? Enfaldig Norrbottinge.