0 VV MeV) AA TORRT fö ut Rit 1iUllaHEk Ht 1 tl don, icke endast bland dem, som voro intresserade i handeln med kolonierne, utan äfven bland den stora massan konsumenter af kolonrialprodukter. Det ansågs blifva en säker följd af det nya systemet, att slafbefolkningens arbete komma att minskas med en fjerdedel, och att följaktligen produktionen af plantagerne skulle aftaga i samma mon, icke blott till förJust för ägarne, utan äfven, genom prisernes deraf följande stegring, till tunga för konsuRrienterne. Sockret hade redan stigit i pris, och man väntade att detsamma skulle inträffa med andra kolonialvaror. Det troddes allmänt, att innan dehatterne öfver ämnet började i Underhuset, skulle försök göras att öfvertala ministrarne till modifikationer i den framlagda planen. Till betygande af deras högaktning och erkänsla för hvad O:Connell gjort för religiös och? borgerlig frihet, hafva handtverkare och arbetare i London subscriberat till inköp af tvernve silfverpjeser, bestående af en kandelaber och en blomsterkorg, hvilka öfvörlemnades åt honom vid en offentlig middag, den de tillställt till hans ära d. 15 Maj. Flere parlamentsledamöter voro närvarande; och OConnell höll ett tal, hvari han med glödande färger skildrade sitt hemlands skönhet, och huru han, redan såsom yngling, tyckte sig höra dess röst mana honom till kamp för frihet och hat mot tyranniet. Han skulle i arf till sina barpabarn och deras efterkommande öfverlemna den gåfva han fått, såsom en uppmuntran för dem, att vandra på ärans, redlighetens och oberoendets bana, der de — om också föremål för politiska anfall — icke skulle gå miste om den dyrbaraste belöning — medborgares aktning och bifall. Ett stort folkmöte var utskrifvet af den bekante parlamentsledamoten för Birmingham, Thomas Atiwood, till d. 20 Maj. Det betydliga inflytande politiska föreningeov i Birmingham utöfvade på allmänna tänkesättet 1 reformfrågan, gör det sannolikt att dess röst icke heller vu kommer att sakna vigt, då det är fråga om försäkrande af reformens frukter för folket. jådan sinnesstämuingen visat sig mot en del af de direkta taxorne, har man säkert att vänta märkliga beslut från det blifvande mötet. T kallelsebrefvet bullrar redan åskar på afstånd — det är af följande lydelse: Mina älskade vänner ech landsmän! Ministrarne, dem vi åter lyfte upp till makt på folkets skullror, bafve svikit vårt förtroende. Vi hafva gifvit dem ett frut verkningsfält; det har visat sig att de icke voro värfvet vuxna. De hafva icke gjort någonting af alit hvad de borde hafva ojort, och deremot gjort nästan allt hvad de ej bordt göra. De gifva oss slafveri för Irland och fattigdom för England; in vertes elände och utverles skam, Två gånger om årel uttaga de hos oss hvarje skilling i landet till betalning af taxor, två gånger om året hvarje skilling till betalning af arrenden. Fyra gånger hvarje år taga de af oss allt hvad vi äga! Hvarken vilja de bringa våra tillgångar till ett afpassadt förhållande mot våra bördor, eller sälta ner våra hördor i förhållande till våra tillgångar. Vi tala till dem om nöd. De neee 1