Aftonbladet – 18 maj 1833, sida 3

siken och att denna ror sig förnämlgast 1 massor och stora ensemble-stycken, att den blifvit ett helt tonverk, icke mer en talpjes, der dialogen stundom interfolierar med en liten sångbit. Är detta någon allmän vinst för slaget? Det vilja vi för närvarande icke afgöra, utan inskränka oss här blott att antyda sjelfva faktum, Att ibland de många numrorna utpeka de förnämsta, skulle fordra en närmare bekantskap dermed, än en enda representation kan gifva. Mesta effekten gjorde Diavolos scen i tredje akten, kanhända för det verkligen förträffliga sätt, hvarpå Hr Sällström gaf den, både i anseende till sången och spelet. Han var i allmänhet ganska väl på sin plats, sådan banditen nemligen här föreställes, hvilket är snarare som en Parisisk kavaljer, än som den fruktansvärde röfvarechefen. Partiet låg äfven fullkomligt för hans röst. Detta var ej i lika grad fa!let med Mamsell Widerberg som Zerlina, ty stämmans höjd besvärade henne stundom. TI öfrigt var hon en täck och liflig värdshusflicka, och syntes mer än vanligt ha studerat sin rol. Fru Enbom som Engelskan. Hr Sevelin som hennes man, Hr Lindström som Lorenzo, och Hr Fahigren som värdshusvärden fyllde väl sina roler. Ehuru Lordens är beräknad för en egentlig sångare, hvilket Hr Sevelin är mindre än aktör, drog han sig dock ganska oklanderligt igenom det långa och aldeles icke lätta partiet. Till följe af en lemning, kanhända mindre af nationalag än af sinne för det löjliga, har författaren gifvit Lorden en komisk anstrykning, som dock icke väl sammanstämmer med hans öfriga karakter, och som den Svenske skådespelaren måhända gjorde väl uti att snarare mildra än föröka. Äfven skulle vi tillstyrka att bortlägga den Engelska brytningen, isynnerhet för Lorden, helst som scenen förefaller i ett land, hvars språk icke talas på teatern, och de båda resande dessutom yltra sig lika så grammatikaliskt riktigt som de öfriga personerne. Det ges då intet skäl, hvarföre de midt i den rena: Svenskan stundom skola falla in med ett res eller My God. Skola de bryta, borde åtminstone deras pronuntiation vara allmänt Engelsk, icke blott för några vissa få ord. — Likaledes skulle vi råda, att förvandla Zerlinas korsett eller kjortel till en öppen råck, som hon kunde draga af sig, hvarigenom hon undvek något af den långa och tvetydiga afklädnufgsoperationen. Hennes säng och toilett bor-de äfven vara mindre präktige, i synnerhet som hon sjelf talar om deras enkelhet. Uppsättuimgen är för öfrigt gjord med Omsorg. Kanske är likväl Fra Diavolos röfvardvägt mera grann än nyttig. — Emot öfversättningen tillåta vi oss ett par anmärkningar, den ena, att ordet gemål i vårt språk alldeles icke kan nyttjas annat än om Furstliga personer, och att. det Italienska Bravo, om äfven förfranskadt till. Brave, likväl: icke betyder tepper, utan: helt enkelt bandit. Representationen gafs till förmon för Hr: Sevelin, och är ett nöje att kunna nämna, att den talangfulle skådespelaren både hade: fullt hus och emottogs af publiken med förtjent välvilja. HH. M. Drottningen och D. K. EH. Kronprinsen och Kronprinsessan bevistade spektaklet.