Aftonbladet – 29 april 1833, sida 2

ska flottaus bistånd icke må behöfvas, och dess närvaro härstädes således blifva öfverilödig. Jag har derföre bort uppmana Ers Höghet alt, jag vill icke säga för eget intresse, utan för egen säkerhet, ofördröjligen draga edra truppar mom gränserna af det Eder anförtrodda område, och återvända till Edra fordna förhållanden till Saltanen, då Paschalikaterna St. Jean dAcre, Jerusalem, Tripolis i Syrien och Naplousia derjemte skola ställas under Eder styrelse. Det är af yttersta nödvändighet för Ers Höghet att iakttaga hofsambet; att envist stå fast vid de fordringar J framställt, skall öfver Ert hufvud nedkalla följder, hvilkas förderflighet måste hos Eder väcka lifliga farhågor. Frankrike skall uppfylla de förbindelser jag ingått. Det har makt dertill, och jag är en borgen för dess vilja att göra det. Jag hoppas således alt Ni icke försätter oss i den obehagliga nödvändigheten att angripa en makt, hvilken till en del är vårt eget verk, och all nedsätta ett rykte, som jag beundrar. Min förste Adjutant skall hafva äran öfverlemna Ers Höghet detta bref; tillåt mig anbefalla honom i Er bevågenhet. L Roussin, Vice Amiral, Pär af Frankrike, Sändebud hos den Höga Porten. Herr Ambassadör! Jag har mottagit den depesch af den 22 Februari, som Ni genom er Adjutant låtit tillställa mig. Denna depesch underrättar mig, att jag icke äger rätt fordra andåra områden än St Jean dAcre, Jerusalem, Naplousia och Tripolis i Syrienz att jag måste draga mina truppar tillbaka, och att jag genom en vägran skulle utsätta mig för de allvarsammaste följder. Er Adjutant bar, enligt sin instruktion, muntligen tillagt, att om jag stode fast vid mina fordrincar, skulle Frankrikes och Englands förenade flottor genast afsegla till Egyptiska kusten. Säg mig dock, Herr Ambassadör, med hvad rätt Ni fordrar att jag på detta sätt skall uppoffra mig sjelf? Hela nationen är på min sida. Jag behöfver blott kalla Rumelien och Natolien under vapen. I förening med milt folk förmår jag uträtta mycket. Beherrskare öfver så många trakter, segrande öfverallt, under det allmänna opinioneuos organer tillerkände mig väldet öfver Syrien, inställde jag likväl mina truppers marsch, endast för att förekomma onödig blodsutgjutelse och göra mig underrättad om de Europeiska makternes tänkesätt. Att till belöning för detta uppförande och min ådagalagda återhållsamhet, samt efter så många uppoffringar för ett oh I som kallat mig, förenat sig med mig, och salt mig i stånd att vinna så många segrar — att nu fordia att jag skall lemna det land jag ockuperat, och draga min arme tillbaka inom en liten provins af fyra distrikter, dem Ni kallar I Paschalikater är icke detta att afkunna en politisk dödsdom öfver mig? Men jag byser den förtröstan, att Frankrike; och England icke skola neka mig rättvisa. De aw skola erkänna mina rittuigheter. Deras ära för l M Lå I binder dem att handla annorlunda. Men skul