Aftonbladet – 25 april 1833, sida 1

medlem af oppositionen, som satt den stränga redligheten å sido, för att rättfärdiga en utgift af 4,500,000 francs, till hvilken han icke vard autoriserad. (Uttryck af högsta ovilja på S flyglarne.) Kl Hr Lafitte. Det är mig Ni vill utpeka. en Hr Jaubert: Kamaren kar ansett denna utgift stridande mot författningarne. (Nya utbrodb:. af ovilja). Hvad skulle man säga, om jag villeX återkomma till denna anti-parlamentariska akt, som man kallar compte rendu? Den var en uppmaning till passionerne, och J hafven sett förklaringen deröfver i det blod, som flutit. på gatan. — Man har beklagat sig öfver den såkallade ministeriella pressen, och äfven jag har förebråelser att göra den; ty hon har icke alltid väl försvarat hvad hon borde försvara. Den hade nyligen, i en viss sak, händerne fulla af sanningar, men hen öppnade dem icke. Hr Dulong. Fon har icke gjort på samma sätt med osanningarne. (Man skrattar). Herr Berryer fästade Kamarens uppmärksamhet på hvad den gjort för att nedsätta sitt anseende. Man har sagt, yttradechan, att eder legalitet blir eder död. Ja, Eder legalitet, som består i att påyrka undantagslagar, att inskränka talfriheten och tryckfriheten, och att antasta juryernes och domstolarnes lagliga utslag, denna legalitet skall och måste blifva eder död. Det är 1 Frankrike farligt att misskänna lagarna. (Liflig sensation.) Hr Odilor Barrot fann att Kamaren gjort väl i att taga sig några dagars betänktid, mellan Hr Viennets anklagelse och öfverläggningen, på hvad sätt hon skulle bemöta den oförrätt man tillfogat henne. Han röstade för sakens nedläggande. Tro icke mina Hrr sade han, att vi handla i den anklagades intresse, om vi låta åtalet falla; ty han önskar ingenting högre än en process, han ber derom på knä och med sammanknäpta händer. Hvad skulle väl det parti, hvars organ han är, fråga efter några tusen francs böter, mot den tillfredsställelsen att få upträda såsom part mot representationen. J misskännen alltför mycket partisinnet och dess fanatism, om J tron att det fruktar en process. Men det är en pligt för den offentlige mannen, att icke gynna passios nernas utbrott; tvertom åligger det honom att träda emellan, för att lugna dem, Om af den föreståendsa processen man kunde vänta sig passionernes utrotande, då skulle jag vara den förste att rösta för densamma. Men hvem vågar väl vänta ett sådant resultat? Snarare skulle det frambringas genem ädelmodig glömska af en bförrätt, Hr Persil förundrade sig öfver det medhåll förslaget att öfvergå till dagordning sen kunnat vinna. Om det antages, sade han, så begån J förräderi mot vationen.? Han protester ade mot den benämning af inkonstitutionell, man gifvit 1822 års lag. Jag kan icke begripa, att majoriteten vanligen så förståndig — — (Skratt på ! wenstra sidan.)