Aftonbladet – 22 april 1833, sida 2

NERE RSRK TE RYSKA DIPLOMATEN FÖRR OCIH NU. En thron står upp ur kärr, hvars namn viknvap past velat Och Österns Konung bor, der våra hjordar betat. Svea. De sista händelserna i östern hafva gifvit oss ett nytt prof på den Ryska diplomatikens öfvervägande inflytelse framför de öfriga Europeiska makternas. Konsten att i det politiska schackspelet förvilla motspelaren och afleda dess. uppmärksamhet från det egentliga föremålet, till dess man fått henom i snaran och hunnit sitt mål, hav varit ett utmärkande drag i det Ryska kabinettets historia, ända ifrån underhandlingarna vid Pruthströmmen, på sedermera GCzarinnan Catharina I:s råd, till de kända kongresserna. Rysstand har alltid förstått att konseqvent bevaka sitt intresse, vanligen under främmande ointresserade former. Dess grundsats har varit, ickeatt framtvinga verldshändelserna, utan snarare att åtminstone skenbart vika undan dem för ögonblicket, men att deremot aldrig släppa något tillfälle, då det kunnat draga en, stundom föga märklig men likväl alltid säker, nytta af dem för sina välkända äregiriga planer till utvidgande af Rikets gränser och det politiska inflytafdet. Detta diplomatiska väsende, som vi Svenskar icke kuuna älska, men måste beundra, röjer sig icke endast i kabinettet och hos beskickningarnas icke heller presenterar det sig alltid i guldsmidda vehikel. Guld i mera gedigen gestalt har äfven ofta framsmygts på värjspetsen, och någon gång lika kraftigt som Josuas basuner kommit murar att ramla, sådana sonv Svceaborgs, Evivans, Warnas och Warschaus, hvilka, — utan an misskänna den Ryska tapperheten — eljest icke torde varit så lätta alt intaga. Hvilka frukter. den Ryska diplomatiken skall komma att bära i Östern, skall utan tvifvel innan korrt komma att visa sig. Och denna fina, djupt tänkta, konseqventa politik, som eclipserar det öfriga Europas, är Regeringens af en nation, som är den yngsta ibland de Europeiska samhällena; som för one. sekler sedan ansågs uilihöra Asien och med skäl räknades bland barbarer! Rysslands förnämsta historieskrifvare, Karamsin , har utsträckt dess. medeltid ända till början af röde århundradet, då Peters blodyxa och rakknit groftäljde den råa stammen. För att bedömma den förvånande olikhet, som äger rum emellan Ryska kabinettets represen-tanters roll i Europa då och nu för tiden, samt på hvad punkt af civilisation Ryssland då