Aftonbladet – 10 april 1833, sida 1

SET en Ål. 6 eftermiddagen. AE tafö ansvar. Hr de Broglie svarade härpå, att. se neralens utnämning var en åtgärd, som billi heten ovilkorligt påkallade, som alla ledamö-. terne i konseljen yrkat, och ingen ifrigare än Ar de Broglie sjelf. Hvad generalens ansvarighet angick, så kunde han visserligen icke va-. ra underkastad någon sådan för ordonnanser, då han icke komme att kontrasignera några; men deremot komme han, att gemensamt med de andra ministrarne dela ansvaret för sådane åtgärder, som beslutas af hela konseljen. Då man nyligen yttrade till Dupin, att Sebastianis inkallande 1 konseljen syntes vara förebud till en portfölj för den förre, svarade han: då man i September erböd mig en portfölj i det nu varande kabinettet, sköt jag den ifrån mig. Nu deremot, om man ville ge mig en sådan, skulle jag sparka den från mig med foten. Hos de Deputerade förevar den 25, budgeten för allmänna undervisningen. Endast få nedsältningar kommo i fråga; deremot beviljades nästan enhälligt en af kommissionen föreslagen förhöjning af 500, 000 franker för elementar-undervisningen. Temmeligen allmänt erkände man, att Ar Guizot i denna gren af sin förvaltning utvecklat mycken verksamhet. Deremot förmärktes helt annat än bifall, då han nu åter mäste ingå i explikationer öfver sitt förfarande vid Hr Dubois afsättning, Hr Jouffroy, medlem af universitetet, angrep den sats ministern vid förra diskussionen öfver detta ämne uppställt, att han efter bel hag kunde afsätta förvaltningspersonalen vid universitetet, fastän han icke ansåg sig ega denna rättighet i afseende på lärarne. Talaren visade att Dubois afsättning icke blott var moraliskt klandervärd, utan äfven juridiskt obehörig. Hr Guizot framlade A nyo i ett långt tal alla de grunder han förra gången utvecklat, hvarvid han kom att nämna, såsom skäl för afsättning af en universitetsledamot, rent politiska förbrytelser. Härvid afbröts han af högljudda rop från alla sidor, och den frågan: kallar ni det en politisk förbrytelse, om en Deputerad från tribunen öppet yttrar sin åsigt efter öfvertygelse och samvete, då den strider mot eder? — Ministern undskyllde si för det uttryck han begagnat, hvilket undfallit honom emot kans vilja; han hade velat säga politisk handling. Då han .nu en gång höll på att återkalla uttryck, ville han också taga tillbaka det så mycket anfäktade yttranJet att embetsmän blott kunde tillåtas afgifva ett stillatigande votum. Han hade dermed blott velat säga så mycket, att en moderat opposilion, som icke angrep det egentliga regeringssystymet, väl tilläts embetsmännen, men att en systematisk opposition från deras sida icke kunde tålas, emedan regeringers gång och ministrarnes ansvarighet derigenom skulle komprometteras. Odilon Barrot vederlade kraftigt hans argumentation. Ofverallt, anmärkte han, framträder ministrarnes sträfvande att tillägna sig en allt mer och mer godtycklig makt, och sätta å sido den ena efter den andra af de