Aftonbladet – 9 april 1833, sida 2

bil pröfning. I Eder genom rösternes pluralitet beslutna skrifvelse al d. 13:de dennes hafven J förklarat alt J alldeles icke funnen Eder villige all motsvara denna väntan. Efter en sådan förklaring, och i följd af den erfarenhet vi öfverhufvud alltifrån början af denna landtdag måst göra, återstår oss icke mera något hopp, att med Eder kunna rådgöra om landets angelägenheter till dess sanna väl; hvilket blott är möjligt genom ömsesidigt förtroende mellan regering och ständer. FRANKRIKE, Budgets-kommissionen sammanträdde d. 19 Mars, för att afhöra hervättelsen öfver krigsministerns budget och rådslå öfver densamma. Man väntade alt Marskalk Soult skulle personligen infinna sig I kommissionen. Han sträfvar af alla krafter mot de besparingar som blifvit föreslagna, och berättelsen skall i temmeligen skarpa ordalag yttra sig öfver de utgilter, med hvilka han öfverskridit sina anslag. Beklagar man sig för ministrarne öfver den utrikes politiken, så tala de om den allmänna afväpningen; och förebrår man dem att armden kostar för mycket, så svara de att man måste visa sis på en respektabel fot mot utlänningen. Motsägelser betyda för dem ingenting, blott de kunna komma åt folkets penningar och behålla dem. Man skulle knappast tro det möjligt, om ej flere tidningar sammanstämde i uppgilten derom, att det tages illa till hofs, om man subskrviberar för Lalitte. Embetsmän väga cj teckna sig på listorne, och man försäkrar att Herr Thiers svarat en prefekt, som förfrågsade sig i detta hänseende, att han gjorde bäst låta bli subskribera. Denna otacksamhet mot den ädle Lalitte, som huset Orleans till en betydande del har alt tacka för Frankrikes krona, hörer till de. mörkare dragen i vår tid. Å andra si dan är det glädjande att se, buru folkets erkänsla för den utmärkte — medborgaren — kontrasterar mot styrelseus köld och egoism. Inom alla klasser täflar nan att främbära sina bidrag; konstnärer, köpmän, handtverkare, pationalgardister — alla skynda att visa huru de känna Frankrikes förbiudelse mot den oförskräckte försvararen af dess fri het och rättigheter. Om hofvet ingenting gör för Laltte, så ämnar det gå så mycket längre för Curken Namir Pascha, Sultans förra sändebud i London, som nyligen aukommit till Paris. Präktiga och dyra hoffester skola gifvas till hans ära, och sedan han 14 dagar skådat rätta medelvägens herrlighet, ämnar han öfver Berlin och Wicu återvända till Konstantinopel. Madame i Blaye vilt alldeles icke veta af Doktor Dubois, som regeringen ditskickat för att biträda vid förlossningen. Ilon väzrar se honom, och han förmodas snart konuna att återvända till Paris. GCazette de France utkom den 23 Mars raed svarta kanter. Man blef storögd, ty man trodde att något dödligt tmmträifat i Blaye, men fann snart att Gazeltes sorg var på förhand. Man kan döda, säger hon, derizenom att man väsrar luft åt den. Ssöoln heh Sfoa dan (ve Att