mycken lätthet och ensemble som de öfriga. I det man gör sångarena — hvaribland flera helt unga gessar med verkligt vackra sopranröster — den rättvisa dem tillkommer för deras skicklighet och goda bemödande, kan man dock ej undgå att tillägga deras talangfulla och nitiska anförare den hufvudsakliga förtjensten af detta lyckliga resultat. Ett sådant arbetes inöfning, helst med personer, som ej cgentligen äro sångare, måste stundom möta svårigheter, som det fordrar Hr P:s förmåga alt öfvervinna, och i synnerhet att öfvervinna på detta sätt. — Påskdagen gafs en Alessa af Haydn, hvarefter följde ett vackert och väl instrumenteradt Laudate, som vi tro, af en Svensk kompositör. Sången utfördes af Fruarna Sevclin och Enbom, Mamsellerne Enbom och Milcn, samt Hrr Berg, Nordbiom, F. och GC. Preumayr, och instrumentalsakerna af Kongl. Kapellets Iedamöter, som äfven Långfredagen biträdde med ackompagnementet al Stabat mater, hyilket endast består af violonceller och baser, understödda af ett par bläsinstrumenter. Att exekutionen, som skedde under Hr Kapellmästaren Berwalds anförande, var berömlig, torde vi ej behöfva försäkra. Att fälla något omdöme öfver de båda sköna kompositionerna, vore kanhända ej tiltbörligt efter en enda gångs afhörande, helst i en så inskränkt lokal; som kär, hvarest i synnerhet det användande af massor, som Haydns messa erfordrar, måste utchlilva, och der äfven det trånga rummet hindrar ljudet att sprida sig, samt följaktliger det hela, att göra den åsyftade effekten. Vi tro dock, att om båda styckena gåfvos, der de böra gilvas, i en större kyrka, skulle hvarje konstvän hålla både tillställaren och de utförande räkning derföre, och saken skulle älven i ekonomiskt hänseende bära sig. — IH. M. Drottningen och H. K. H. Kronprinsessan täcktes båda dagarna bevista gudstjensten, som för öfrigt var besökt af ett så talvikt auditorium, utom församtingens ledamöter, som rummet medgaf. — Då vi här omnämnt katolska kapellet, kunna vi ej förbigå en egenhet vid dess gudstjenst, nemligen att der bedes för Kejsar Frans IL, förmodligen emedan nuvarande Pastor lärer vara född Österrikare. Vi önska naturligtvis alla jordens monarker allt möjligt godt, och att Gud måtte skydda och upplysa dem; men då det i en Svensk kyrka företrädesvis bedes för någon serskildt Furste, borde det väl vara för Sveriges Konung, i synnerhet som, med ganska få undantag, hela församlingen består af Svenska undersåtare, hvaraf de fleste äro födde i landet. Man talar om nödvändigheten af industriens uppbjelpande i vårt land, medelst uppmuntrande af nya anläggningar och täflan i denna väg. Vi ha i dag ämnu ett bevis i en annan väg ait förete, på hvad sätt sådana saker stundom beN Fn ennen är egare af tvenne qvarnar, neml. hela ZVenntorps och hälften uti Mö:torps qvarn. I denna egenskap bestred Hr General-Majoren anläggningen, dels ur det skäl, att något mäldeträng för Jöns Svensson icke hare egt rum vid de i orten befintliga vattenoch väderqvarnar, dels också på den grund att Sökandens hemman Applerum skulle tillhöra det mäldelag, som biifvit påräknadt för Wenntorps qvarnar är 1906, då dessa qvarnar blifvit förvandlade från sqaltor till s. k. Uthjulsqvarnar och skattlagda. — Härads-Rätten afstyrkte också anläggningen derföre, att hemmans ryckande utur mäldelaget skulle ofördelaktigt verka på de skattlagda qvarnar, till hvilka hemmanen höra, och en sådan rättighet skulle öppna enahanda rätt för alla öfriga hemman i mäldelaget, hvilket såmedelst kunde aldeles försvinna, de skattlagda qvarnarna till förfång. Konungens Befallningshafvande, som efter Härads-Rätts utlåtande, 1 första instansen afsör detta slags mål, förklarade, i Utslag den 13 December 1830, att churu det syntes vara hvarje enskild mans obestridliga rätt, alt inom dess hus och c3zovälde efter eget godtfinnande ingå i sådana lagliga hushållsföretag, hvarigenom andras biträde, ull besparing i utgifter, så vidt möjli t kunde undvikas, så fann Konungens Befallningshafvande likväl undantag böra ega rum, när andras lagligen förvärfvade rättigheter, äfvensom statens intresse, ostridigt förnärmades, i följd hvaraf Härads-Rättens utlåtande godkändes och ansökningen afslogs. Häröfver klagade Jöns Svensson hos Kammar-Kollegium. Kollegium, efter vederbörlig förklarings inhemtande af Ifr General-Majoren Björnstjerna, yttrade i sitt Utslag, att Kollesium väl fann att, vid skattläggningen af Herr General-Majoren Björnstjernas qvarn vid Wenntorp, hade Jöns Svenssons hemman Applerum blifvit räknadt till det mäldelag, från hvilket berörde qvarnar kunde vänta Tullmäld; men emedan i allmänhet ingen, som å sitt hemman eger lägenhet till qvarnanläggning, bör förmenas, alt begagna sig deraf för eget häsbehof, då det kan ske utan förnärmande af andras vätt; samt omförmälde skattläggningsåtgärd, grumdad på dåvarande förhållande med mäldbehofvet i orten, icke tillegnade egaren af Wenntorps qvarnar uteslutande rätt, att allt framgent betjena åboerne i Applerum med malning, eller hunde inskränka hans frihet att förrätta sin malning vid hvilken qvarn han funne för godt, så biföll Kollegium på dessa skäl ansökningen. Häröfver klagade nu General Majoren Björnstjerna hos Regeringen, som efter förordnande alt ny undersökning skulle hållas, huruvida mnäldetrång inträffat vid Wenntorp, hvilket ock skedde, upphäfde Kammar-Kollegii Utslag och afslog ansökningen på det skäl, att något så beskaffadt mäldetrång icke inträffat, hvarigenom behofvet af dev sökta qvarnanläggningen kun