Aftonbladet – 19 mars 1833, sida 2

lagfart å hvarje köp om fastighet i stad skulle äga rum; och som detta icke skett å de föregående köpen af ifrågavarande fastigbet, så kunde Rätten icke eller bevilja Enkan Starck lagfart. Kongl. Svea Hof-Rätt tänkte dock icke lika med Rådstufvu-Rätten. Hof-Rätten tförklarade nemligen, att emedan Enkan Starck, då ho , jemlikt föreskriften i sista momentet af Kongl. Förklaringen den 14 Maj 1805, löretett handlingar till bestyrkande af Säljarpes eganderätt till den försålda fastigheten, varit ovilkorligen berättigad att, oberoende deraf, att uppbud ej skett å de köp, som i handlingarna omförmäldes , erhålla RådstufvuRättens yttrande, huruvida dessa bh odlingar varit sådana, att hon kunde anses hafva fu:ljort hvad lag såsom vilkor för lagfart bjuder, rörande ådagaläggande af säljarens åts komst, samt, i händelse anmärkning deremot ej varit att göra, och hon i öfrigt iakttagit, hvad henne i afseende på köpet älegat, den af Rådbus-Rätten såsom telaktig upptagna underlåtenbeten ej bort läigga hinder i vägen för meddelonde af uppbud och lagfart å köpet, helst den trygghet enkan Starck ägde påräkna emot förra egarens borgenärer, då uppbud blifvit sökt irom den tid K. Förordn. den 13 Juni 1800 och 13 8 af K. F. den 13 Juni 1818 stadga, icke må göras beroende af den obestämda tidsutdrägt lagfarandet af de äldre köpen kunde komma att medföra. Af dessa anledningar pröf-ade ock Hof-Rätten skäligt meddela den ändring i Rådbus-Rättens beslut, att Enkan Starck ägde att ånyo anmäla sig om uppbud å köpet hos lådhus-Rätten, som hade att devöfver laglikmäligt utlåtande meddela, utan hinder af det öfverklagade beslutet. Enkefru Starck gick nu åter in till RådbusRätten, bifogade ånyo hela luntan af föregåeude köpebref och alla de förre Saljarnes åtkomsthandlingar, samt begärde lagfart. Hvad had: nu RådhusRätten att göra enligt HofRättens befallning? Den borde, utan hinder af sitt förra uslag, d. v. s. utan afseende derpå, alt lagfart och uppbud af de förre Säljarve cj blifvit sökta, meddela yttrande, om någovting felades i sjelfva handlingarne att göra Fin Starek til rätt egare. Men i det stället förklarade Rådhus-Rätten, alt en föregående egares åtkomst, då han genom köp Egendomen förvarfvat, icke kan lagenligt antagas fullständig, atan bevis öfver uppbud devå, helst i saknad af sådant bevis måste anses af Lagfartsdomsolen oafejordt, om ber hörige personer till bemaålde köpare sålt egendomen; hvarföre äfven Rådhus-Råtter, under åberopande af prcieist samma skäl, som hade blifvit upphäfna af ITlef-Rätten, afslog lagfarten åt Eokan Starck. Mycket vore väl i anledning af ofvanståcnde att anmärka emot Rådhus-Rättens motiver,