Aftonbladet – 8 mars 1833, sida 3

kRalgivoskop. NONRLÄNNINGENS HEMLÄNGTAN. Väl längtar du åter till fädernas strand, Mitt bjerta! du slår så oroligt, När barndomens minne dig hviskar ibland Om bembyggdens dalar förtroligt. Förgäfves du ångrar den brännande lust, Som gäckande dref dig till främmande kust Från enfaldens skogar och dalar. Hvad drömde du väl om der främmande jord, Hvad hoppas du ännu i Söder? — Ack! sökte du bjertau? — fanns de ej i Nord: Hvar fann du väl trognare bröder? Hvad sökte du fjerran, hvad brände din håg, Hvad såg du i Söder, som icke du såg I enfaldens skogar och dalar? — Jag minnes min hembyggd, vid dånande flot, Der molnen sig hvila på fjället; Der åldriga skogen mot stormarna stod Eu grönskande sköld kringom tjellet; Der lifvet var oskuld, der friden blott log, När dagen rann opp, eller Naltvakan slog I enfaldens skogar och dalar. Väl sofver min fader. Det sjungande haf I grönskande graf honom söfver , Och granarna gro kring den älskades graf Och fläta sitt skugghyvalf deröfyer; — Men fäderne-tjället; det blommar ju än? Och moder och vänner mig mana igen Till enfaldens skogar och dalar. — Jag kommer, jag kommer väl fjerran ifrån En gång till att famna er åter. Dock kanske — försent står den enslige son Vid grafvarnas runor och gråter. Så står jag förskjuten, der älskad jag var Och gråter vid minnet af forntida dar I enfaldens skogar och dalar, — — dt.