J hafven folkets pengar i edra fickor. — Genom denna lag äro afgifter lagda på testamenten och arf, som börja med en procent och gå till 103 men all sjelfägande jord är helt och hållet befriad derifrån, och således adelns och possessionaternas gods undantagna. Deremot om fondhållaren, handtverkaren eller arrendatorn testamenterar egendom, så måste I procent af värdet erläggas i stämpelafgift. -Om en bror fär 1000 L. i testamente af en bror, så måste han betala 30 L., och en fjermare slägting, som får samma summa, erlägger 1c0 L., och detta, under det all sjelfägande jord är helt och hållet fritagen. Kunde väl jordägarne i England se resten af folket i ansigtet, så länge en sådan lag finge stå qvar i lagboken? Och på hvad grund kunde man tillåta sig denna förfärliga orättvisa? Jo, emedan man hade makten i händerne; och man skulle fortfara att upprätthålla sådane lagar, så länge man hade makt att ställa folket i detta land under Krigsrätter. (Hör, hör.) Talaren kom nu till afgifterne för påskrift af testamenten, och tillstånd att ställa egendom under administration, Om den aflidne : efterlemnade egendom till högre värde än 20 L., så skulle arfvingarne betala i stämpelafgift 2 rocent af egendomens värde; men om den döde lemnat i testamente från 30,000 till 50c,000 L. så utgjorde stämpelafgiften blott 1 procent; och i detta fall var all sjelfägande jord befriad från afgifter. En ledamot. af Huset hade förebrått Talaren att han ej framlade några stora planer till lindrande af folkets nöd. Talaren hade inga stora planer — inga ståtliga planer, utom den endå, att förmå visst folk upp-. fylla sina skyldigheter, och göra landet rättvisa. Han fordrade rättvisa för folket, och för sig sjelf deribland. Den värde ledameten hade beskyllt honom för öfverdrift — men han öfverdref ingenting. Dessa utpressningar — detta grymma missförhållande mellan de rika och de fattiga — var odrägligt , och skulle medföra de förderfligaste följder. Folket blef derigenom hämndgirigt, och fick slutligen afsky för de rika. Talaren ville nu gå till köpkontrakter. Afgiften vid ett sådant, då det rörde en sak af 5 L:s värde och under 20 L., var 10 sh., och då fråga var om ett värde af 100,000 L. eller derutöfver 1000 L., så att i senare fallet var det mindre än 10 sh. af hundet, och deremot i det förra (såvida frågan var. om 5 L.) 200 sh. af hundradet. På detta sätt betalte den fattige 20 gånger så mycket i afgifter som deh rike, af precist enahanda slags egendom. De kunde skratta, som hade sina fickor fulla af folkets penningar. Men hvem stiftade väl denna lag? Jo den högvälborna adeln och possessionaterne i detta, för sin frihet beryktade land. Hvad skulle man väl säga härom ?7 Ah! man visste ej så noga hvad man gjorde — lagen tillverkades i en hast — sent, måhända om natten: Derföre skulle man låta bli att göra lagar om nätterne — Iåta lagstiftarne arbeta vid dagens ljus, och gifva akt på hvad de göra, så att det göres såsom sig bör, och utan slarf. Talaren genomgick derefter en mängd särskilta bestämmelser i de citerade