Aftonbladet – 4 mars 1833, sida 2

ningen föga besvärlig. Ett inskränkt antal tvister är derföre icke alltid ett fördelaktigt bevis på en stals inre tillstånd. Näfrätten fyller då ej sällan bristen. Om man genom försvårude och förlängda former vill lära folket att lefva fredligt, så kunde, i öfverensstämmelse med den godkända principen, till öndamålets bättre vinnande, tvistemål blott förekomma till pröfning och afgörande vid underdomstolarne, t. ex. hvart tionde år, eller de rättsökande hänvisas, alt uppsöka sina domare femtio mil från sina bostäder. Botemedlet vore radikalt, och säkert är, att man då ej lopp till Tings för småsaker. Detta ex absurdo. Måtte vederbörande icke för en bisak, för ett lumpet korpsintresse förbise det allmännas och hvarje rättsökandes, utan lyssna till det välgrundade betänkande Lag-Komitten i ofvannämnde ämnen afgifvit. Medhinnas ej göromålen af nuvarande personal, må hellre nya löner af Statsverket till nya Ledamöter anslås, än att åtnjutande af rättvisa skall undanhållas eller försvåras för medborgaren. Hoppet bör i detta afseende icke betagas någon. Det vore mera i sin ordning, och på en gång ledande till juridisk enhet och minskning i HofRätternes göromål, om det såkallade privilegierade forum, åtminstone för enskilte, upphörde, äfvensom det på rättsenligt sätt skulle afskräcka från obehöriga rättegångar, om den tappande, såsom i andra länder mera strängt än hör iakttages, ålades att ersätta den viunandes rättcgångs-utgifter. oo