Föredrag hos Menniskovännen. Ett år är na förflutet, sedan undertecknad till sina landsmäns behjertande frambar de bröders åliggande, som bland olycklige med skäl nämnas de olyckligaste, — — Det linnas många, vi veta det, som icke för många stunder sedan voro lika omsorgsfullt utvecklade och bildade, lika långt framträdde på upplysningens och vettets bana, i lika ömma förhoppningsfulla förhållanden, med lika känsliga begrepp och fordringar af andras aktning och tillgifvenhet, som vi, men som nu, icke många stunder derefter, med bibehållen form af lefvande menniska, likväl icke mera äro den, fordna vännen, maken, barnet, fadren, icke mera det förnaftiga väsendet. — För dessa det hårda ödets söner, fordom sedda och verkande säsom medlemmar i Samhällets bildade Klasser erbjöd undertecknad öppnandet af en fristad , der ömhet, vård och förbättring skulle möta; för sådane olyckliges anhörige erböds upprättandet af en tillflykt, der de med hjertats hela tiilfredställelse kunde lemna sina älsklingar och hvarifrån de kande hoppas ett lugnadt och ljuft återscende af hvad de förloradt. Att vinna detta ändamål anropades Välgörenheten och -Patriotismen med framställning om frivilliga subskriptioner, Hans Maj:t Konungen, Deras K. HH. Kronprinsen och Kronprinsessan hastade genast att med ett Nådigt bidrag af 1400 Rdr lägga en grundsten till denna Inrättning. — Ätskillige välgörare, dels kände dels okände, bebjertade ock detta ömmande föremål, dock uppgick deras sammanlagda skärf icke till mera än 110 Rdr.