Aftonbladet – 18 februari 1833, sida 2

a RR 0 Rn Rn rd td sy ftemålet på öppen gata bemägtiga sig f.d. Konungens person. Ett chevalereskt mod borde ej här komma i fråga, utan det medel företrädesvis utväljas, som lofvade snaraste framgång. Dervid borde undvikas, att inhemskt blod onödigt skulle spillas; men Itfofetikettens fordringar måste naturligtvis vid ett sådant tillfälle förbiscs. Granskaren är också tapper, ehuru medgifvas måste, att det är med ännu mindre våda, än den han sökt fråntaga fHrr Adlersparre och Anckarsvärd. Tvifvel torde likväl vara underkastadt, huruvida detta mad varit tillväckligt för att hjelpa Sverige ur dess betänkliga ställning 1869. Det hade åtminstone icke fått tillfälle att utveckla sig,.då, att sluta af Granskarens resonementer, om än en Don Miguel regerat oss, Granskaren varit ett blindt och lydigt verktyg i tyrannens eller dårens omilda eller ovisa händer, eller hade han med Asiatisk resignation låtit trampa sig, åskådande med samma likgiltighet fosterlandets olyckor. Landets utprässade stridskrafter voro redan af sjukdomar och fiendens svärd brutne, kampens slut var för handen, utgången 2ifven, och landets manliga ungdom på ett oförsvarligt vis till stor del uppo!ffrad. Ära åt de Militärer och den disciplinerade trupp, som förekommo icke allenast de blodscener ett icke uteblifvet folkupplopp eljest skulle framvisat, utan ock Rikets plundring, styckning, ja upplösning, som hade inträffat, om icke omgifvande fiender, genom sakernas förändrade skick, hållits tillbaka! Ett ord återstår oss i anl. af Granskarens yttrande rörande H. E. Armfelt, hvilket, enligt de underrättelser vi förskaffat oss, icke torde vara så fullkomligt rättvist. En person, som öfver den tidens händelser gjort anteckningar, dem han emot nulidens bruk icke vill före sin död göra allmänt bekante, har upplyst, att sedan Armfelt icke kunde fullfölja de fördelar han vunnit mot Norrmännen, i anseende till icke mindre de dispositioner f. d. Konungen, Avmfelt ovetande, hade gjort af den i alla fall för anfall nog otillräckliga styrka som stod under hans befäl, än någon underbefälhafvares felaktiga förhållande, blef han icke allenast skiljd från befälet, utan ock förbjuden att vistas inom en mil nära hufvudstaden. Detta måste för honom varit mera sårande än för någon annan; De 2 sista månaderne af år 1808 under relegeringen på dess egendom Nynäs, öfvergilven af sina fordna vänner, emottog deone man, hvars djerfva, oroliga och för stora äfventyr skapade och lystna karakter man kände, anonyma bref, med uppmaning, att gencm nägot kraftigt revolutionärt steg rädda fiderneslandet. Det var efter denna upmaning som Frih. Anckarsvärd med honom hade direkta kommunikationer. I Februari månad skall H. E. Armfelt efter den omnämnda kullstjelpningen uppgjort ett möte med då varande General Adlerereuts på en egendom tillhörig Banko-Kommissarien Ehrenholf, hvarvid öfverlades om den tillämnade revolutionen, hvilken de båda ansågo förr eller sednare oundviklig, så framt Sverige icke skulle upphöra ait vara; ingendera vilte likväl då ställa sig i spetsen för föret aget, utan blott en second underlätta detsamma. Det fordrades en större karvaktersstyrka och strängare konse