Aftonbladet – 13 februari 1833, sida 3

Iertiginnan af Berry. Hon tog in på ett af stadens förnämsta värdshus, skaffade sig tjenstefols, och hyrde derpå en våning, den hon lät möblera på det präktigaste. Mamsell Augustine kom för öfrigt till Guiennes hufvudstad med de redligaste afsigter, ty om hon ock var färdig att digna under bördan af juveler, om hon köpte fem sidenklädningar och prydde sin sängkammare med vackra taflor, — så var det endast i den menniskoälskande afsigt att, jemte hand och hjerta, erbjuda alltsammans åt någon: person som, — antingen rik eller icke, endast hade den meriten att vara en fullkomligt hederlig karl. Mamsell Augustine var i denna punkt särdeles nogräknad. Några dagar derefter, då Mamsell Augustine kl. mellan 7 och 8 på morgonen, nedsjunken öfver öronen i den veka svandunsbädden, drömde om en leende framtid, hördes några starka slag på porten. — Nu kommer andra kapitlet af romanen. Polisen, som både natt och dag nar sina hundra Argus-ögon öppna, hade börjat fatta hvarjehanda misstankar om den ädla damen. En resande från Paris trodde sig finna mycken likhet mellan Mille Augustine och en viss kammarjungfru, Agatha, som under sitt herrskaps frånvaro öppnat deras byrå, tillgripit -20,000 frans i bankonoter, en mängd juveler, linne m. m., samt dermed istörsta hast begifvit sig från hufvudstaden. Polisen trodde sig böra undersöka förhållandet, väckte den sköna ur sin slummer, samt lät henne, till stor sorg för flere redan anmälde friare, omklädd till kammarjungfru, stiga i en vagn och skyndsamt taga vägen till Paris. Det försäkras att den föregifna tjenarinnan hos Hertiginnan af Berry tillstått alltsammans.