FR VS RK FURST METTERN UICH, (Ur en diplomats anteckningar). Aldrig glömmer jag med hvilken otålighet j jag vaktade den dag, då jag första gången skule Presenteras för Fur st Metternich, en man för hvars karakter verlden både har far håga och fruktan, såsom ett väsen, med hvilket det är omöjligt komma 1 beröring, utan att derigenom förlora elicr. taga skada. Jag för eställde mig, att ehuru ski :kligt han också vore i stånd hindra sitt ansigte ifrån att afspegla själen, skulle jag dock få tillfälle upptäcka ett och annat spår af den kärlek för intrig, som utgör ett så starkt drag i hans karakter. Jag gjorde mig likaledes den föreställningen, alt få se en mycke et alfvarsam Tysk, långsam och betänklig i sitt tal, något förnäm i sitt väsen, och full af höga begrepp om sin egen värdighet, karakter och betydethet... De flesta af dessa föreställningar visade sig likväl vara ogrundade; ty då den efterlängtade stunden inträffade, blef min förvåning stor, (jag måste tillstå det) att blifva införd till en man af något öfver medelmåttig längd, klädd på ett så enkelt sätt, alt man derom. sk ulle kunna nyttja benämningen snygt: kläderne voro af de mera alfvarsarmia färger, och icke tillskurna efter dagens niode, utan lärapade efter personens växt och beqvämlighet, som rv dem. I hans sätt att vara märktes för ingen del hvarken det högtidliga jag väntade, eller den vårdslöshet somliga statsmän allektera; — nej de egs nskape or han för tillfället ville framställa, voro öppenhet, vänlighet och. okonstladt väsende. Hans anle tsdrag voro uttrycksfulla, näsan böjd, munnen follkomligt Tysk, och man såg 5 att hän hade hela sitt. ansigte in ikomligt isitt våld; likväl; oaktadt all hans konst, tycktej ag : J mig finna i hans öga då och då ett uttryck Länna 4 Me kk o som förrådde kärlek till förstöltuing och intrig: några af dessa tecken, dem naturen pre och konsten icke fallkom igt 7 utp Tina. Dea feinet från stolthet, den artighet och omfattande sjilsodin sa som han visade under samtalet, gjorde honom ganska angenäm. Han talade om personer och saker; om litteratur konst, som det syntes, med fullkomlig friutan förbehåll, och med en öp spenhet ighet i åsigter, som skulte hafva öfvertygat de fleste, att hvarje tania hon yttrade kom från hans Själs innersta ötvertygelse. Men. huru stor ock den lätthet, vänlighet och upp-: märksunbet var, han visade i sitt umgänge,, så syntes: mig likväl att en viss hastighet, som. ibland stack fram i hans tal, och den nästan öfverdriina skyndsamhet hvarmed han. Hade: från eft ämne täl et annat, kunde gifva anledning tro, att samtal i allmän pa och flyktiga : ämnen i sjulfva verket voro besvärliga för dem. hvars hela ärogi ighet var rigt vd på alt vinna ett öfverväganude infly tande på styrck: sen af hvarje land i Europa. Pe urst Metternich äger mycken, skarpsinnighet att bedömma kar: akt terer, till Ju vilka han ofta