Aftonbladet – 8 februari 1833, sida 3

POSTSKRIPTUM. Tyska posten, som ankom i dag på morgonen, medförde tidningar från Hamburg till den I dennes, från Paris till den 26 och London till den 23 Januari. Öfver Turkiska angelägenheterna innehåller ett direkt bref från Constantinopel af d. 26 Dec. i AllgemeineZeitung följande: Här råder den sorgligaste sinnesstämning. Sultanen och hans folk synas hafva fallit i en slapphet, som närmar sig till fullkomlig upplösning. Han anser sig förlorad, och vågar icke, att genom. konstlade medel uppägga sinnena, af fruktan att icke åter kunna tygla dem. Den olyckliga utgången af slaget vid Konieh lemnar hufvudstaden utan alla försvarsmedel. Ännu äro väl 30,000 man af Storherrns trupper kringströdda i mindre Asien, samt omkring 10,000 man reguliera reserver; men deras esprit svarar icke emot den trängande faran och ingenstädes finnes en skic klig anförare, som äger nog sjelfförtroende och kan anses skicklig att åter binda krigslyckan vid Storherrns fanor. Redschid Pascha ensam var denna sak vuxen. Men ehuru öfverlägsen sin motståndare i tropparnas antal, hade han tyvärr icke jakttagit nog försigtighe st. Han ville den 21 lefverera fienden en dr abbning, som skulle i ett slag sluta: fälttåget. I denna afsigt hade han följt Ibrahim in i defileerna af Caramanien för att der angripa honom. Dispositionerna voro tagna ungefär på följande sätt: Massan af Storherrns trupper, bestående af 42,000 man Albanesare och 3000 Storherrns Lifoch hustrupper, skulle attakera Egyptiernes center som stödde sig mot en bergsrygg; medan det Storherrliga Rytteriet i två afdelningar, hvardera om 6000 man, skulle sysselsätta den Egyptiska armdens flyglar. Detta lärer Ibrahim hafva anat och hade derföre emedlertid, under skydd af bergsklyftorna, deboucherat emot Storvisivens flanker, och lemnade endast så många troppar qvar i centern som fordrades att betäcka hans rörelser och vinna tid till att utföra dem. Knapt hade han kommit midt emot Storvisirens vitersta flygel, förr än han med yttersta häftighet störtade på det Turkiska rytteriet, skingrade det, och nu angrep från två sidor hufvudkor psen, som redan var engagerad med den fiendtliga centern. Storvisirn, som ej var förberedd härpå, samlade i hast några af sina bästa troppar för att bjuda Egyptiernes wfallskolonn spetsen. Men detta var förgäfves, då största delen af artilleriparken icke mer kunde deployera, och den fienåtliga gevärselden gjorde stora förhärjningar. Det t återstod nu intet annat än alt göra segern så dyrköpt som möjligt, och detta skedde äfven. Sex timmar varade striden med ursinnighet. Segrarnes förlust var nästan lika stor som de besegrades. TA Allanacarna KET clingvndaA ctad Citevn