Aftonbladet – 24 januari 1833, sida 2

lerans Uullvaro om bord på skeppet utan tvuvel genurt hade upptäckts. Om dessa svar äro riktiga, så kan det också icke bestridas, att Ir Premier-Löjtnanten af Puke genom sitt fel var vållande till det olyckliga förhållande, som höll på att införa en härjande farsot i ländet. Man må finna de omständigheter, som orsakade det bedröfliga misstaget, så mildrande för HAr af Puke som möjligt, så synes denna konsideration ingalunda böra gälla inför lagen, i ett mål af sådan beskaffenhet som detta. Hvari består egentligen karantänsförfattningarnas handhafvande, om ieke just i formaliteters noggranna iakttagande? Och hvari består brott emot samma författningar om icke i sådana formaliteters underlåtenhet? Om en sjöfarande, vore han än stadd 1 sjönöd, försöker att bryta karantänslagarna, så exponerar han sig att blifva nedskjute n på stället. Ändamålet med denna ovanliga stränghet, som lagstiftaren likväl funnit påkallad af nödvändigheten, är utan tvifvel ingenting annat än att utestänga all möjlighet af farsotens inträngande; men om karantänsbevakningen underläter sin skyldighet, månne det icke kan leda till samma mål, och hvartill tjenar då all stränghet i det förra afseendet? Och likväl har Krigsfiskalsembetet funnit nog för lagens kraf att här yrka en månads arrest på Karantänsbefälhafvar en, och icke ens vändt någon talan emot Skeppsläkaren och Fregattchefen! Det har nyligen händt, att en Löjtnant vid en af dei hufvudstaden befintliga Oflicers-corper blifvit af sin Chef dömd till två månaders arrest på högvakten, der han ännu lärer hefinna sig, för det han under sin tjenstgöringstid utan permission hade tillbragt nätterna på ett landtställe strax utanför staden hos sin hustru, med : hvilken han hade gift sig ett par veckor förut, samt orätt uppgifvit ett annat logis inom staden. Efter analogien af bestraffningens belopp skulle således detta brott vara dubbelt större, än att genom underlåtna föreskrifter föranleda ett cholerasmittadt farlygs insläppande i Svensk hamn. Vi öfverlemna åt den tänkande allmänheten sjelf att bedöma, hvad konseqvens stundom råder 1 våra krigslagars tillämpning ! Vi behöfva väl knappt förklara, att vi för vår del äro lånat ifrån alt röna någon glädje af stränga bestraffning Sar Il i allmänhet, allraminst der förseelsen icke legat i uppsåtet. Vi. äre också öfvertygade, att så väl Fir Premier-Löjtnanten af Prike, som Skeppsläkaren och Hr Fregattchefen redan erfarit så mycken smärta af sjelfva det missöde, om vi så få kalla det, som gifvit anledning till åtalet, att den hvarken ökas eller minskas genom ett yttre ansvar. Men lagen får icke göra afseende på dylika ömande omständigheter; och isynnerhet må detta icke ske då exemplet af en öfverdrifven mildhet skulle för framtiden kunna leda till förlamande af allmänna åtgärder, på hvilkas noggranna verkställighet allmänna välfärden i väsentlig mån beror, och för hvilka staten gjort de mest betydliga uppoftrin: gar. 7Y IN. 17 nn .