Aftonbladet – 18 januari 1833, sida 2

Strom. I den närvarande tiden har utbildat sig ett element, alltid mägtigt, men aldrig mägtigare än nu. Det är Opinionen. I alla förflutna tidehvarf motvägdes den af krafter, som numera försvagats, eller ej mera finnas. Det Nationliga i forntiden, det traditionella i medeltiden, det konventionella i det scnast förflutna tidehvarfvet var då i stället för opinionen, och utöfvade dess magt. Mångens anseende skyddades af börden, af ståndet, af bruket, eller af fördomar, inrotade under sekler. Man erkänner ej nu mer det historiska. Det må vara en olycka; men det är ett faktum. Man botar cj olyckan dermed att man cj vill se den. Det är endast Strutsarne af den närvarande generationen, som tro sig undfly faran, då de ej se den; de återkomna emigranterne, sjusofvarre uppvaknade efter 40 års sömn, som tro att vi ännu skrifva år 78S9. — De sakerna äro två, on det som är, är bra, eller om det som är, är. Om det ej är bra, bör man åtminstone veta att det är illa, för att kunna göra det bättre. Opinionen är en Statsmagt, ännu ej upptagen i någon Regeringsform, men icke derföre mindre till. Den har ännu ingen laglig röst. Men den beböfver den icke. Ty dess magt är andlig. Den ligger i en tanke; den liknar elektriciteten; som går igenom kedjan af medborgare, hvilka, genomströmmade deraf, känna lika i samma ögonblick, känna samma oaugenäma stöt, eller samma milda helande värma. Hvad var det som störtade Napoleon, under en tid, då Europa låg knäböjd vid hans fötter? — Icke svärden, icke vintren. Icke öfvermakten och icke naturen. Det var opinionen. Ty hvem utskickade budkaflarne, då ban hade ala Europas tungor och händer i sin makt? Hvem kunde konspirera, när sptoner voro på vakt öfverallt? och dock uppstodo armeer 1 det ögonblick de hehöfdes. Opinionens elektriska fluidum giok från hjerta till hjerta, utan ljud och utan eld. Alla hade i samma ögonblick samma tanke: och tidens Jätte föll för denna oOsynliga kraft, på hvilken han antingen icke trodde, cller som han inbillade sig kunna leda, som Naturforskarn leder åskan. Hura föll denna dynasti, som Europas Bajonetter hade återgifvit herraväldet öfver Frankrike, föll på 3 dagar från sin både ärfda och eröfrade, och således dubbelt säkra tbron? Hyadan kom det sig, att hvar enda Parisare, utan konspiration, utan öfverenskommelse, och utan befäl, visste på en gång sin plats i striden? — Det var opinionen, som förde befälet, gaf orderna, och utdelade segren. Men denna makt är icke blott en hämnande. Den erkänner lika väl det goda, som onda välgerningarna, som förtrycket, När Lafayette efter 50 års frånvaro återbesökte det land, hvars medbefriare han varit, cmottogs Lan af den allmänna entbusiasmen. En hel verldsdel steg upp och byllade Washingtons vän. Männerna trängde sig fram för att tryeka den gamiles hand, och qvinnorna beströdde hans väg med blommor. . EHer — för att välja ett närmare exempel — hvad var det väl som gjorde, att elt troget folk nyligen vid en Konungs resa genom sitt land, utan befallningar, utan vinkar och utan öfvereuskomiclser bar onom på sin känslas armar, ech förde houom i triumf från provins till provius; hvad, om ej opinivnen ? i Det var opinionen, som den gamle vise mente, då han sade: vox populi, vox Dei, folkets röst är uds röst; dock icke desse folkets röster, som framtvingas af befallningen, ej heller de, som samlas i hattar eller utgjula sig i tal, utan den röst, hvilken Ilefyer i folkets hjerta, och förklarar sin mening, utan att säga ett ord. När man i dagbladen läser om oförväntade händelser, som på en gång förändra Staternes utseende; när man nyligen läste att thbronerne svigtade i Paris och Dresden, och Cassel och Branaschweig, eller att Belgien remnade från Holland, eller att Sceraren vid Vittoria och Waterloo, som 2 är förut var migtigare än sin Konung, måste lemna Englancs Styrelse åt en man af folket, utan att någon en månad förut anat möjligheten af allt detta; så sammanblandade man desse förändringar med händelsor? hujtka hd --—Pg PA NS tv FP me