Aftonbladet – 15 januari 1833, sida 1

sen Ål. 6 eftermiddagen. varsamma, och trodde icke att de skulle vå-f ga detta djerfva steg, Men nu, sedan Södr Carolina gifvit exemplet af motstånd, kant. man icke mera tvifla, attju andra stater sko la följa det. Hvad skall i sådant fall Fede ralregeringen göra? Detta är en högst vigtig fråga. Hvarje Europeisk regering skulle, i en sådan händelse, anse sig förpligtad att förskaffa lagarne aktning, och att behandla ett sådant organiseradt motstånd såsom uppror. Folket i Carolina påstår sig hafva handlat rält, när de, enligt de i konstitutionen föreskrifna former, förklarade tariffen vara utan kraft och verkan, och Konventet har befallt statens civila och militära embetsmän, att, hvar och en i sitt distrikt, anse tariffen som om den icke funnes. Å andra sidan synes Federalregeringen, att dömma af tonen i dess jurnaler, hafva beslutat att med våld kufva detta försök till motstånd. fVashington Globe innehåller en ganska kraftfull artikel, hvari följande ställe förekommer: Delta är kränkning af alla lagar, borgerligt krig och unionens upplösning.? Enligt andra berättelser skola redan mått och steg vara tagna, för att sätta trupper i marsch (2), under det man i Carolina verksamt rustar sig att sätta våld mot våld, Le Temps anställer i en af sina senaste rumror några betraktelser öfver resultaterne af Fransmännens fälttåg i Belgien, hvilka synts oss kunna intressera våra Läsare, hvarföre vi meddela denna artikel, så lydande: 1831 gjorde 50,000 Fransmän en hastig visit i Belgien, drefvo Holländarne framför sig med gevär på axel, och drogo sig derefter tillbaka, utan att hvarken hafva åstadkommit fred, eller befriat staden Antwerpen från citadellets hotande kanoner. Denna fredliga promenad kostade oss 20 milioner, och gjorde oss till ett ållöje för hela Europa. 1832 gingo 60,000 man öfver gränsen; citadellet togs, tåte de Flandres föll i vårt våld, vi förlorade tusen man, och det kostade oss några och femtio milioner. Då man undantager detta, och den krigsära våra soldater förvärfvat, hvad gagnär oss expeditioBsen, hvad resultat ha vi väl kommit till iutbyte mot så många uppoffringar ? Det är sannt att Engelske ministern i Briissel spelar en komedi af protester, och bestrider oss våra fångar; det är sannt att Belgierne, som till och med icke kunna förställa sin otacksamhet, nekat att föda Fransyska armeen; att Brässel, Gent och Antwerpen icke ens tändt en lampa till fröjdebetygelse, och att till erkäuvsla för allt hvad vi gjort, skall man med samma likgiltighet se oss gå, som man såg oss komma. Men om vi lemna Belgien, efter att ha förvärfvat oss Belgiernes hat, och förlorat Holländarnes vänskap, efter att ba fått till afsked hotelser af Preus sen, och chikaner af England, sedan vi med vårt blod tecknat en kapitnlation, hvad hafva vi då vunnit genem att skjuta tusen kanonskott emot vallarne af Antwerpens citadell? Må man ej säga att expeditionen företogs för vår handels bästa, eller för vår politiks intresse. Ty den fria skeppsfarten på Schelden, som skulle öppna en vigtig afsältning för Engelska manufakturerne och göra Antwerpen till nederlagsplats för de kolonialvaror södra Tyskland behöfver, kommer nödvändigt att skada Hayvres och Dänkirchens hand. Den ar