Aftonbladet – 18 december 1832, sida 2

dermera röstat derför, såsom en utväg att på billiga villkor få omsätta lån, och derigenom förekomma en dylik våldsam brytning nu, som vid 1800 års realisation, då en mängd skuldsatte, af brist på utvägar att omsätta siva förbindelser, måst o:nskrifva dem i silfver, utan iakttagande af myntbestimnings-giunden. Bäntefotens möjliga nedsättning och 1örelsekapitalets tillökning voro audia väntade tördelar derof. Han ansåg det ifrågavarrande lånet dessutom såsom den minst kostsamma utväg att anskaffa den bristande silfverqvantiteten, sedan egentliga sifverköp icke utan fara och uppoffringar utöfver de anvisade fonderna kunde verkställas. Genom Silfverlånet erhölle Banken en förstärkning af 1 840,000 Rdr, hvaremot 5 millioner Riksdaler Sedlar i allmänna rörelsen atsläpptes. Genom Silfverköp med alla anvisade medel, omkring 2 1-2 millioner Rdr, kan nu föga mer än 740,000 Rdr uppköpas. I förra fallet ökas väl Sedelstocken med 32 r-2 millioner Rdr utöfver beloppet i sednare fallet, men så erhåller ock Banken 1,100,000 Rdr ökad silfverfond ock äger nära 2 1-2 millioner RBiksdaler sedlar att för samma ändamål användas. Förbise bör man ej eller den större förlägenbet, som genom minskad Sedelstock måste uppkomma. Redan äro 4-2 millioner Rdr ur allmänna rörelsen indragne, och om 2:ne år indragas ävnu ytterligare r million Rdr, hvilket nödvåndigt måste på det allmänna utöfva ett högst menligt inflytande. Det vore dessutom icke Banken utan Riksg äldskontoret som skuldsattes, och möj iga förluster kunde icke träffa Banken. Realisationens beST NUR I I III IT stånd kunde således icke derigerom äfventyras. Deremot delide Hr Dom-Prosten deras tenka, som ansåso lånet ej böra komma i fråga utan i sammanhang med utvexling.