Aftonbladet – 18 december 1832, sida 2

Ett annat blad upptager in extenso Friherre v. Kantzous och Domprosten Heurlins hvarannan motsatta ttravden hos RB. St. Revisorer, rörande den i Riksgälds-Kontoret törebafda silfverlånsfrågan. Ehuru något silfverlån numera förmodligen icke blir af, helst sedan Revisorernes pluralitet yttrat sig emol en sådan åtgärd, och frågan alltså för ögonblicket icke eger något praktiskt intiesse, s5nes likväl hufvudinnebållet af de båda taJarnes yttranden böra meddelas äfven åt våra Läsare, Friberre Kantzow hade aldrig kunnat komma under fund med det konstiga systemet att stater bli rika genom att sätta sig i skuld; och ett statslån, belst sådant som det ifrågavaraude, syntes endast amnadt att ännu mera locka in i skuldsättning de genom diskonter och otjenliga låneinrättningar förut ruinerade medborgareklasserna. Ett annat skäl var, att Friherren ej trodde på realisationens bestånd sådan den beslutades vid sista Riksdag, och en råga på olyckan vore, att till framtvingande al en osäker realisation ytterligare hafva invecklat staten i utländsk skuld, genom räntebetalning i sillfver öka vexelbehofvet och statsutgifterna samt göra finanserpas redande än svårare. Antingen nu R. St. vid en blifvande Biksdag vilie göra om hela ,ealisationsåtgärden eller ock vexling kunde ske mea den valuta som finnes , så vore lånet i båda fallen onödigt betungande, Då blefve den sista vilJan värre än den första, och då först skulle oordningens och lånsystemervas vänner sjunga te Dewm. Ur Dem-Prosten Hceurliin tillkännagaf, att ban i början af sista rikslag fruktat för följden af ett sådant låns upplasande, men se