raseri, som också, besynnerligt nog, har em förumdransvärd Öfverensstämmelse med den sista helsuin— gens eller den släta figurens uttryckssätt. Det har likväl cj biott varit att önska — det tyckes t. o. m. varit allt skäl att pårvräkna — att H. Ex. Hr Gr. Adiersparre, då han skulle framträda med ett öppet försvar, dervid iakttagit det sinneslugn, den värdigbet, den anständighet i stil och ton; som öfverensstämt med hans vördnadsvärda ålder, hang upphöjda plats 7 sambälet, och i synnerlict med de utmärkta bildning och upplysning, han hittills ansetts äga. Men om han också icke trott sig böra upp fylla denna billiga väotan för egen och för sakens skull, hade han dock bordt göra det för den allmänhets skull, som ban sjelf kallar den ädla och bildade, och till hvilkens pröfuing och afgörande han säger sig hänskjutit vår strid, och cj till dess mer eller mindre förnäma afskräde. Heldre, äv att gå dessa till mötes, må man alltid iagttaga en oafbruten tystnad. Gustaf Mentgomerie,