Aftonbladet – 27 november 1832, sida 2

SUI ME 2 flest tj Na argola OLCM Deslamimna huruvida det infama eller det löjliga är öfvervägande i detta mästerstycke, Att G. M. oqvädar mig, bör ej tillräkvas honom såsom någonting: besyunerligt af dem som förut känna denna För fattare. Men den så kallade Insändaren!!! Nog kände jag. tidigt, fast ej nog tidigt hvad ban dugde till, så snart det erfordrades något annat än prat; men ej trodde jag honom om atl vilja och kunna spela sin nuvarande role, Hvarifrån härleder sig detta? och hvad är syftemålet? Jag hänskjuter saken till Domaremakten, Allmänheten neml, den ädla och bildade delen af densamma, ej dess mer eHer mindre förnäma afskräde. Den förra kan, om den så behagar läsaochjemföra min och Iasändarens berättelser om Revolutionen, och tro hvilkendera den finner godt. Sanningen skall, som jag boppas, ej behöfrva någon advokatur å mib sida Lilla Diversionen är af en ofantlig rolighet, då man solklart ser, att G, M. sjelf lagt ham i dagen sina oräkneliga förtjenster. Styl, tankegång, den förtjasande blygsamheten;-de här liksom i Journalen begagaade latinska sentenserna, tyckas bevittna äfven det oNoliga häris men han har glömt afskedet ur två regementen neml. Jäntlands och Värmlands Jägare, med vissa för denne märkvärdige mans biografi upplysande deta!jer, Atvlida är ju den högsta förtjenstens vanrliga lott och k kännetecken, och ödets vidrigheter böra därföre lika litet glömmus som dess ynnest. Hvad A. A. har att göra med bela denna strid, såsom tertius intervenieus, uppgifver han sig icke begripa. Evilken il Isken och lumpen gissarel! s Man lär och erfar medan man lefver: ett sannt och dyrbart ordspråk! Nog bär jag i mina dagarblilvit dugtigt och ofta beljuge ev, sist under den i vissa vederbörändes ögon fördömda och oförlåtliga revisionen, men det var min aiderdom och ingevarande år förbehållit, att uppgifva mig 1:o såsom Rysk Agent för att locka vår Allmoge ur fostörlandet; 2:d0 såsåsom obeslutsam och it behöof af framskjutning, och det af en man, hvars mod i afgörande ögonblick icke illa kunde förliknas vid den ryktbara Didrik Mensehenskrecks. T, har med egna ögon och på närmaste håll selt det sanna förhållandet härutinanamn. Erinrav Ni Er t. ex, min Vän! de one af tapperhet och klokhet utmärkta Dal-Rrges ments-Oficerarne, af hvilka dea ena ännu lefver, som beklagade sia för mig öfver orden: halt, höger omvänder Er, så saart nägra röda rockar, äfven pY afstånd viside sis? men hvem kan väl nedlåta sig att bopsöka och framdraga allt hvad mar i sådant afseende skulle kunva återkalla i minnet? Den ena resanden efter den andra behväftar hvad vi härom dagen omtalade såsom ett osannolikt rykte, alt de förtjenst: ulla minnen NN a Tr i 1 !