Aftonbladet – 27 november 1832, sida 2

1i0era loPhorel Vväulvit al hadnhus-illallen Inmanad i häkte. De fleste Läsare känna redan af den polemik, som tid efter annan blifvit förd i detta blad, men isynnerhet af flere recensioner i tidningen Journaler, tull hvilka Ir Öfv. -Löjtn. Gustaf Montgomerie numera uppgifvit sig som författare, burusontN den famösa striden om revolutionens upphofsoch fortgång genom vestra armeens uppmareh till Stockholm år 1509 blifvit uppfriskad genom en mängd anckdoter, hufvudsakligen viktade mot H. KE. Hr Gr, Adlersparre, af en så kallad Insändare. Verkliga förhållandet med dessa bändelser är både för samtiden och historien af för mycket intresse, för att icke följas med deltagande, och allt som kan bidraga till upplysning derom, måste derföre emuoattagas med begärlighet. Vi ha i detta ämne fått oss tillsändt ell bref, ifrån IL E, Hr Gr. Adlersparre till en af dess revolutions kamrater, en officer vid vestra armden, hvilken anmodat oss om dess offentliggörande, under förmodan , som han. tillika uttrycker sig, att H. Ex. Hr Gr. Adlersparre sjelf, enligt dess ifrån äldre tider tillbaka kända förundransvärda sinneslugn vid allt hvad af ensidiga eller ilskna skriblerer emot honom yttras, icke finner det löna mödan att sjelf uppträda med något svar. Då vi villfara nyssnämnde begiranv och meddela det ifrågavarande brefvet; hvilket förefallit oss intressant, icke blott för flere uppgifter deri, utan ock för stilens skämtande gghet deruti, som, är H Ex, Gr. Adleisparre så egen, tillstå vi likväl att vi önskade det stridsfrågan blefve på ett annat sätt uppagen och diskuterad. Det är utan tvifvel Frih. Anckarsvärd det tillhör aut i detta afseende taga initistivet. Allmänna ryktet uppvifver Hr Friheicren såsom insäudare till de frågavarande märk värdiga anekdoterna i Journalen.. Om detta är verkliga förhållandet, så kan det icke vara förevligt med Friherrens kända karakter, som hi tills icke skytt offentligheten, att han skulle hafva anonymt framställt någonting som han undandroge sig att försvara, när sakens vigt fordrar ett off: sotlist uppträdande. Är Hr Friherren åter möjligen icke Insändaren, så kan det lika litet vara honom likgilligt att anses såsom författare till uppgifler, för hvilkas autenticitet han icke skulle vilja ikläda sig det moraliska ansvaret. I båda fallen synes det en oundviklig gärd åtsanningen och en fordran af Friherceus grann lagenhet mot sig sjelf, att icke genom en längre fortsatt tystnad lemna striden inpå ) sissningarnas område, der Friberreu likväl stannar såsom deras säkra föremål. Det omaämnda brefvet lyder so: n följer? Bref från f. d. Befälhafvaren för Ves tra AvmeEen 1800, tll en Revola! ET l I — rat. Zenobia 1932 M. Hf. VV. Jag tackar så varmt, lifligt och mycket för den alldeles för korta, oförsvarligt. om 3, Sejowren här, att jag :knapt skulle kunna