Aftonbladet – 15 november 1832, sida 2

Ur det i går omnämnda poömet af Hr Ekborn vid Sekularfesten i Lund, Förgäftes, o Germania! du ställde De Dinas mod emet förtryckarns våld; De måste vika för den Stoltes välde, Ty Död och Lycka stodo i hans sold: För land och frihet de försäfves blödde; — Mot derag grafvård du dig tröstlös stödde, — — —— — — — — — I dag, bland skuggor af de store fäder, Med Tids-annalen i sin holga band, Historien ut uf Minnets tempel träder Oct vandrar tyst till Hermauns fosterland. Åt stora minnen sig den Höga gläder, Men fäller dock en helig tär ibland, Då tyst hon sväfvar öfver Lötzer-filten, Med tanken fästad på den fallne Hjelten. Med tanken fästad på den fallne Hjelten Och hangen stödd mot Schwedenstein, hön står; Hon lyss om ej, ur blåa stjernpe:tilten, Guld-droettens Ande till dess möte går; Hon lyss om ej, på andra sidan Bälten, Den höga Svea lejon-klotet slår Mot mörkblå skölden, sigande de orden? Än Gustårs Ande sväfvar öfver Norden: Än Gustars Ande sväfvar öfver Norden, Och Fribet bygger mellan mina berg; Än Hjeltens klinga g är rostig vorden; Än mina Jejon hafva mod och merg; Ännu en gång de kunna gå kring jorden Till skräck och fasa för hvar träldoms-dverg. Hon lyss och lyss; men, tyst som stjerne-qviällen, Den höga Svea sitter uppå tjellen, Den höga Svea sitter uppå fjellen; Men Minonets dotter slår annalen opp, Och läser: Här, på dessa helga ställen, Föll GustaAF Avonea, den Förtrycktes hopp, Och här, och här, vid denna gråstenshällen, Man fann den Dyres likbehöljida kropp, Jag hjeltar sett uti mitt vila rike; Men aldrig än jag funnit har, Hans Nike