När han sitt Bungarike såg) Så skönt vid aftonsolen? Men hvad som rörde hjertat mest Det var den lilla lundens prest Jag såg på qvisten gunga: Hur skön bans drägt, hur ljuf bans drill! Då är det värdt att vara till, När man så väl kan sjunga. Ack! hade jag i lika mått Den Nilla Sångarns gåfyva fått Att ljufva toner dela! Visst blefvc då mitt-sälla val Alt sälla mig i grönan sal Hvar sommarqväll och spela. Och hade jag hans vingar med, Jag flöge öfver höga träd Högt upp till stjerneringen; Och när min mor bekymmer bär Och undrar hvar dess gossc är, Mig sänkte ner på vingen. Hedborn,