för varadt inom: individens bröst: att äfven yttraudet af. missnöjet inom en viss gräns är tillåtet (verkeligen?), men att sålänge man vistas i landet och njuter lägarnes skygdy så måste man äfven :ovägerligen: ställa sig dessa lagar till efterrättelse. Efter denna vigtiga lärdom, som ingen förr lärer hafva afvetat, gifver han åt hvar och en, som finner detta laglydandealtdeles oförenligt med sin öfvertygelse och sin inre känsla, det mogna rådet, att frivilligt. öfvergifva det tand der man vistas, och uppsöka ett ånnat, der man tro sig finna: båtnad och trefnad.(!!) Allt detta är julika klart som två gånger två är fyras Derpå rycker Granskaren an på tillämpningen; Anvan han kommer till hufvudämnet, som är en berättelse om det Vegesackska brefvets innehåll och hans egen opinion devöfver, förutskickar han nemligev följarde yttrande: Till missbruk af yttvande-rätten hafva sednare tider, mer än en-ledamot af Svenska Oppositionen gjort sig saker, och under det de till öfverflöd begagnat den fIria rätt de egt till att uttala sitt politiska missnöje, hafva de tillåtit sig sådana avfall emot Styrelsen och den upprättade sakernas ordning; som viltnat om en a gjord fiendilichet, som svårligen kunna förenas med benämningen och karakteen af Svenska medborgare, och som 1 ett ordeotligare (2) or ganiseradt samhälle omöjligen kuvra bestå med den ordving och det skick, sm der böra herrska. Hide dessa oblidkeliga 1 ondörer, hvilka förklarat sig så haåtska emot Regeringen och statsförfattvingen. verkligen var:t ädelsinnade, stortänkte och icke blott storordige män; så bade de fuvivilligt öfvergifvil ett land, der dey under sakernas nuvarande förhållande, alldrig kunna blifva nöjda, och olycklige måbända, men bedrads och åtföljda af egen och andras aktnivg, hade de beidre gått i denna sjelfvalda landsllykt, än de i landet qvarstadnat, för att derstädes, utan något synbart eller upphinneligt mål, oupphö: ligen förgifta tärkesätten, förvilla och förviävga begreppen, och störa Folkets och Regeringens ngn. Det ligger nå,ontinvg ädelt uti att sjelfwant fly de föremål, vid hvilkas åsyn man omöjligen kan vänja sig; och en viss dilghet och elakhet i karakteren förråder der deremwot, att med afzjordt och bösgt förklaradt hat till en -tyrelse och en statsförfattning, med hvilka milor:r finna sig belätna och ganska väl belåtna, hkafullt gå qvar I bandet. för att blott, som det synes, försöka huro länge man kan retas med RBegeringen och trotsa lagarna, innan man blir tvungen att aftäsa. Vul någon veta vår egen tanka öfver allt detta, så finna vi först och främst att Stockholms Posten uttrycker sig ganska enfaldigt i det ofvan citerade yttrandets Att Regeringen öfverlemnar en angifvelse till offentlig behandling vid laga domstol, i stället att derom endast anställa polisförhör, i svnnerhet i en sak som rörer de högsta föremålen i samhället, förtjenar väl snarare erkänsla, än det påkallar nåsen förundran: och sjelfva den skynd