Aftonbladet – 12 oktober 1832, sida 3

Sträng och stelt, med höga tankar Öm sitt värde, mannen ej Stöder sig vid Hoppets ankar, Känner Himlens kärlek ej. Känner icke hjertats tjusning, Ej dess lågande begär, Icke kärlekens berusning, Stålsatt bröst han ständigt bär. Mcn liksom Zephyr om qvällen uppfriskar Qvalmiga dagen, i strängarna hviskar Ljuft på Acoliska harpan en sång; Huldrikt det qvinliga hjertat så trånar, Ängsladt af tabken på qvalen, som lånar Himmelska ögat tårarnes gång, Mannen känner icke värdet Utaf ömheten, som ler, Uppå våg läggs Brennussvärdet Och den stolte Romarn ber. Rysligt uti fejder draga Ut begärens vilda hop, Eris berrskar, hön skall jaga Charis bort med stridens rop. Men med mildhet i hjerta och ögå Qvinnan försspiran i sedernas höga Himmelska rike och lugnet då gryr: Hvad tvedrägten söndrat blott hon kan förbinda Dess utbrott blott hon kan för evigt föri hindra Binda tillsammans hyad cvigt sig flyr. Th.