Aftonbladet – 12 oktober 1832, sida 3

SK — LL Kaleivoskop. QVINNANS VÄRDE. efter Schiller. Ara ske qvinnan! ty henne är gifvet Himmelska rosor att fläta i lifyct, Gifyet. att knyta kärlekens band. Höljd i behagens blygsamma slöja, Ädlare känslor-qvinnan ses röja, Vårda de hulda med englaren hand, Bortom verklighetens gränsor Sväfvar mabnens vilda håg, Och hans tankar och bans känslor Drifvas af passionens våg. Evigt sträcka sig hans händer, Aldrig stillas hans begär, RBastlöst genom fjärran länder Honom hort hans drömbild bär. Men med ögonkast, som skaka Hjertat, qvinnan snart tillbaka WVarnande, den flydda tar. Han cj räds för ödets lotter, Hon, Naturens trogna dotter, Stadhnar i dess sköte qvar. Städs fiendtlig mannen strifvar, Med ett våld, som allt förstör, Och för hvilket allting bäfvar. Han sin bana snart fullgör. Hyad ban skapat, snart han fäller, Aldrig fylls chans önskan opp, Som lik hydrans hufvud sväller, Fastän kufvadt, åter opp, Qvinnan ej nöjd med bullersam ära Stundens blommor så vänligt ses näna, Bryta dem af med sorgfällig hand. Friare är Hon, fast trångare bana Mättes åt Henne, Den hulda Kanana Rikare, bögre och bättre än han.