Aftonbladet – 10 september 1832, sida 3

NEGER-SLAFVARNE OCH MARIONETTERNA. Fabel, Efter BERANGER. En SkeppsKapten full laddning förde Af Neger-slafvar. Resans -längd Dock något hans förhoppning störde; Ty utaf ledsnad dog en mängd. Högt värde jag uppå er sätter ! Han sade, kan: väl önskas mer? Kom, skåden mina Marionetter, I gode Slafvar! muntren Er! Att deras ängslan något skingra, Man en theater uppsatt har; Polichinell ses halffull slingra: Allt splitter nytt för Negter var. De fatta ej, hvad de här skådasz Hvar på den andra skuggrvädd ser; Men snart tycks nöjet ensamt råda, Ja, gode Slafvar, muntien Er! Herr Kommissarien sjelf lemnar En tapper strid med pucklars kung, Som exemplariskt sådant hämnar: I däcket slås han, ovig, tung. Enhvar nu börjar skråla, stoja, Hur fånigt damma glädjen ler? Hvad menskan glömmer lätt sin boja? Ja! gode Slafvar, muntren Er! Men Satan kommer, Upprors-Engeln, Som för sin färg behagar mest, Tar Herr Polichinell, den Bengeln: Ett kap, som roar hopen bäst. Nu kan man lyckan knappast bära, Deu åt en svart ju segren gers De tokarne ren drömma ära. Ja! gode Slafvar, muntren Er! Så på seglats till nya verlden, Man genom puts och rolighet, Förkorta söker dystra färden, At Slafven, som sin lott ej vet. Så mången Kung, att fruk:ar q äf.a . N å Oss bjuder lekverk mer och med.