Aftonbladet – 1 september 1832, sida 3

Om olämpliga, och barbariska straff. Barbarismen i straff ligger icke blott i naturen och idcn af den bestraffning delinqventen känner; den kan ock finnas iden han icke mer känner, och denna synesså mycket orimligare, som den egentligen mindre angår honom än det samhälle hvari han lefvat och hvilket man genom så kallad varnagel dymedelst vill afhålla från det onda. Huruvida detta nånsin lyckats torde af Psycbhologerne vara tilfullo utredt, och den, i de länder der onekligen barbarismen i detta hänseende icke är minst, ständigt tillväxarde massan af biott talar för sig sjelf i thy fall. Depå lemn r England ojälviga bevis, och dess publicister — nb: de bland dem som gå med Udens ström, och icke mot — ifra ock med ädelt nit för afskafande af dessa straff efter döden, daona lagarnes hämnd på det liflösa cadavret af en brottsling, hvars afrättning bör innefatta en fullständig försoning. Så har nyligen AMorning Farald imed styrka upphäft sig mot ett dylikt legalt våld, ien ipteressant artikel den vt här meddela med bifogande al några reflexioner i afseende på enahanda förhållande i vårt kära fädernesland, Artikeln är föranledd af dödsdomens verkställande på den bekante Cook, hvars ohyggliga mord på Köpmannen Pas, för eit par månader sedan utförligen redogiordes i deita blad: Den afskyvärda ceremonien vid mördarens Cooks upphänginde i galge (efter afrättningen) har af vissa publicister blifvit skildrad med den vämjeligaste småaktighet och noggranhet; knapt var likväl kroppen upphängd, sedan den genomgått hela den barbariska processen af juridisk bämnd, förrän, såsom det vill synas, befallniog utfärdades att åter borttaga densamma, Reseringen lärer ändtligen hafva beslutal sig till att efterskänka den del af domen som stadgar all miss3erningsmannens gvarlefvor skola upphängas i kedjor å afrättsplasenRedan för någon tid sedan protesterade vi af ) Se Luuds Veckoblad.