Aftonbladet – 1 september 1832, sida 3

ka på folkets seder i allmänhet, äfven om den betraktas endast såsom ett tidsfördrif; må man väl beklaga, alt Dillners välgerning på många ställen ännu är okänd och obegagnad. Och den, som tillika ser på innehållet af det Kongl. Cirkuläret af den 2 Sept. 1830, hvilket genom Consistorierne blifvit Presterskapet meddelad, kan ej annat än undia derpå, att samma sak, som af Presteståndet vid sista Riksdag blifvit ansedd värd Regeringens uppmärksamhet och i underdånig skvifvelse anmäld, och sedermera af Musikaliska Akademien godkänd, såsom ej mindre tjenlig för ändamålet, än till uppfinning snillrik och väl uttänkt, samt slutligen af Konungen, i nämnde Circulär, till anskaffande och begagnande i församlingarne åt presterskapet öfverlemnad, — den likväl undanbålles allmänhetens uppmärksamhet, och, någon gång, till och med framställes på ett sätt, som verkar misstroende emot densamma, 2). Det är väl icke ovanligt att den nyttiga mödan med otack emottages af småsinnet eller dufvenhetenz; men hvar och en, som önskar väcka och befordra religiös anda och christligt sinne bland sina medmenniskor, och derföre har för afsigt att afskaffa dryckesg !len, samt införa nykterhet, ordning och sedlighet, lärer vid närmare eftersinnande ej -unrderlåta att begagna ett så verksamt medel härtill, som Dillners psalmodikon, hvilket tillika tjenar att sammanhålla folket i en väl mindre stormande, men desto mera varaktig och tillfredsställande ro,