We Ayla mm PR w gjort väl, och förhållandet med dens — Men, då icke skidt, får IR a MM SR SP RER AA NM MM Or FM PR RaAfFV IT RF om den någol mera omnämnt saken, det den af redactionen omnämnde, och sem redact. sagt, att vid tillfallet ba framlemnat en, med flera innevånares underskrift försedd protest emot Läkare-valet, derföre nu supplesa berättelsen. — Ett emot Stadeos mantal höpst sjinga antal af nitton personer, desse till större delen hyresgäster, företog sig, att i Septenber 193s:, å Rådhuset samlare, besluta om en Lakares avtagande, icke för dem sjelfve, utan för bela Steden. Samma lilla, men myndiga personal beslöt samma gång, att, till Läkarens lön 600 Ridr R:gs, beskatrta Stadens alla, icke alls deröfver hörde, mantalskretne personer. Men hvarifrån medel skulle hämtas för läkmedel, Sjukhus, och allt hvad devwvtill hör, — derpå tankte ingen; och således ej nämndes; echurna vid tillfallet det förklarades, att Läksres antagande Iisynnerhet ålåg de obemedlade innevånares tillgång på en sådan. Vid förenämde heslut om Läkares antagande fästades Nlikväl det bestämda vilkor: att Magistraten skulIce anmoda Suudbets-Collegium, att på förslag sätta 3:ne fullständigt qvalificerade Läkare — och bland dem, alla till Läkarelönen skattande, mantalskrefne personer, ägde, att vilja en, — Sundhets-Collegium vägrade, på skäl man ej vill väsmna, Magistratens anhållan, att upprätta förslag, — Härmed var första punkten, af vårt både nödvändiga och uttryckliga vilkor, till intet gjordt. — Vid sådan oförmodad händelse, och då Collegium vägrade, alt med sin högre urvskiljuing biträda vår djupa okunnighet, vid bedömandet of Läkares skickiiohet; så hade det väl tillhört Magistraten, att kalla alla mantalskrefne personer, och inhämtat deras beslut, livad de nu velat göra. — Men sådant skedde ej, ntan i det stället, och utan att någon vet derom, gör Magistraten det, hvartill den ej var auctoriserad, och som icke i någon Lag befallt är, således varit onödigt. — Den besvärade, Koogl, Majestät med fastställelse å någre individers beslut, att vilja ha en Stadsläkare. — Utan, således föregånvget hörande, kallade Magistraen till Läkare-val den 23 stiotlidne Majis — men om, af. då närvarande, -aumärktes, ej mindre, at! Collegii förslag saknades, än ock, att det för valet uvuitryekliga vilkor, att 3ine sökande skulle vara att välja på, icke beller vore uppfyldt; så bestreds, och äfven instäldes valet. Allmävheten trodde sig nu få vara i fred för ett anspråk, som med förskräckelsen för Choleran, först bade uppstått; och som, ej nog med Läkarelönen, temnade skäl att för sambället befara långt drygare utgifter vara i baktbällj såsom: tili Stads-Sjukbus — dess attiralj — madrasser — ved, ljus, linne, uppassningy vaktmästare, medicamenter, tvält, diverse Lärl och möbler, sängar, hvilkas fötter, efter som ;s nu rädande Läkare-system, och Cholera nämnds beslut, skola vara höga som strutsben, så att enfalldigt folk icke begriper annat sätt, att få patienter i och ur dem, än på stegar m. m. som nu tidens stätlighet i allt, icke mera drager i betänkande att betunga Allmänheten med, till sjukvård, än eljest. Allmänheten som jemte fruktan för i bakhåll varande kostnaden — alldrig försport bärstädes någon uv brist på Läkare; då ej mindre halfva Länets Bäkare, som bor innom Staden, hvilken ostridigt tUllbör Länet, alltid ansettsig pligtig,att biträda Stadensinnevånare, och hvilka, efter sin lägenhet, bvar för sig visat sig tacksamme: att någon gång sc om de få, obemedlade som i detta lilla samhälle Guonas — och då, under någon, på kort tid, härjande farsot, de tarfvat Läkarevärd, bar åtminstone Läns-Läkare, så Tant : allla Öort svårishet vid. — eo MN AA MrAN mA tinanae Autentik uppgift, och i proportion Läkare finnas i Paris; så frågas om ej allmänheten har skäl, att motsätta sig den 6:te, och alla med honom i parad stående anspråk, i afväntan att motaga patienter, och för att kanna — om, och när så nödigt blir — lemna silt biträde? Ett enda skäl är å motsatta sidan anmärkt, detta: alt Regementets Läkare icke kunna befallas alt besöka någon af oss. — Detta är sant — men tillämpningen, passar endast på Charlataner. Denne passar det, att då hans hjelp sökes, yttra: ni äger ej att befalla mig; — men den veltenskaplige Läkaren, är storsint — och ställer lika litet i fråga hvad han kan tvingas till — som hvad han får för sin menniskoömhet. — Han vet, att det är förtroendet som begär honom — och han vet också, att detta yttrar sig i tacksamhet efter förmågan, — Af uselheten fins intet anspråk. — Med sådane tänkesätt är det, som de aktningsvärde Läkare bär finnas; taga sina löner af Staten, biträda derjemte Lazarett, Kurhus, Adelsgårdar, Invånare och Fattighjon, att emot ersältning; — Men den obemedlade för intet. — Då Magistraten till den 4:de denaes för andra gången pälyste Läkare-val — så framlemnade jag mine, och en del andre medbröders likstämmiga tankar om sättet att, genom deltagandet i Bäns-Lazaretts-inrättniugen, för hvilken ett palats här nu bygges — bereda för oss månghundrade procent mindre kostnanader, än som förestå oss, om vi skola hålla en enskill Stads-Läkare, med allt dermed följer. Vi proteslerade derföre emot ett val, som ännu, under lika förhållanden som den 23 Maj, då ansågs obehörigt alt få skez; så vida de vilkor icke voro uppfyllda, under hvilka elt litet antal hade ingått att antaga Läkare, och att för dess lön beskatta en talrik, ännu deröfver aldrig börd allmänhet, Magistraten har aldrig tydligen kallat alla Stadens mantalsskrefue personer. Då cn stor del af desse vanligen aldrig äro kallade till sammanträden å Rådhuset, hade väl det varit i sin orduing om de nu, då man ville beskatta dem, blifvit erinrade, ej mindre hbura någre få funnit för godt att så göra; än och , om deras ostridiga rätt alt få välja. — Uttrycket i kallelsen, Innevänare, var — jag ber om förlåtelse — efter min tanka, ej nog tydligt för dem. Atminstone veta hvarken lärpojkar, drängar eller pigor ännu hvarken derom, att de äro beskattade; eller deras 1 hy fallrättighet, att fålt deltaga i valet. Magistraten bar i sitt protocoll för den 4:de anmärkt: att af Församlingens Ledamöter, flere yttrade högt missnöje — och Skänska Posten titulerar ogillandet af mine, och öfrige medbröders åsigter — ha varit bestämdt. Detta seduare epithet lär vål uttrycka, med annat ord, hvad Magistratens protocoll menar, med det, af mnägre högt uttryckta missnöjet, ucmligen ett med skri och gapande tillkännagifvet. Jag får härvid, till underrättelse annorstädes, förklara rätta beskaffenheten af det högt yttrade miss uöjet, att det af en del — obyfsade — bestod i ett; med gap framsagdt ovett, till en del af sårande beskaffeuhet, Ktt sådant sätt att bemöta andras till bäde iunehåll och sätt med saktmod framsagda mer ning — och endast för det att den icke var lik med derag8 — sådant blir alltid de ohöfliges skam — ej min — och då så väl Magistraten som Redactioneu af Skånska Posten med lätt förbigående vidrört det aögljudda missnöjet e förmodligen i afsigt att skyd da dem för nödvändigheten att skämmas, förutsatt, att de ha någon skam 1 sg; så vill jag, som det angår, likväl icke förskona dem derföre, således säger aura det tillgick i Att cudast få personer kunde tillåta sig ett sådant med gapande framfördt ovett; det var att vänta i en liten samling af i öfrigt bildadt folk, De ovettige skrikaruc voro säledes både få, och dessutom extrema obetydligheter — då deras välden åro inskränkja inom eu handelsbutik och en verkstad. Jag tycker derföre alt de, vid känslar af deras ohetydlighet, bordt inse löjligbelen af att bli arge; — och hvaröfver? — Endast för det man vågat ha en mening olik deras; om eljest de ha någou. Christianstad den 16 Augusti 532, i i H. J. Ljungqvist.