oo SRV SE FREM BRE MAR VAL ER AM ev PR oo Ae Ve dill yada Dad lll Ring mot en man, som att hafva inledt och upphetsat sin Monark till krig, utan att han ägt eller i sin band ännu förvarade handlingar, hvilka i hans öfvertygelse berättigade honom till cn sådan beskyllNing. Att den skulle kunna vara framställd på måfå, är moraliskt otänkbart i fråga om handlingssätt hos en manaf så stort och vilförtjent medborgerligt anscende, som Utgifyaren af de Historiska handlingarne. Hyilken ock den urkund må vara, på hvilken beskyllningen bygges, så tillåta vi oss att högeligen betvifla denna handlings autenticitet och tillförlitlighet; de facta vi nu cå att framlägga berättiga oss fullkomligen dertill, och skola måhända i Allmänhetens omdöme synas uppmana Utgifvaren af de Hist. handl. att söka bestyrka den uppgift, han med anspråk på historisk trovärdighet för henne framställt. Om sommaren 1804 erhöll Grefve Toll ett handbref från f. d. Konungen, dateradt Carlsruho d. 5 Juni, med befallning att upprätta och till honom öfversända calculer öfver kostnaderne för utrustander och öfversändandet till Pommern af alternatift 12, 16 ÅA 20,000 Man, samt deras aflöning, underhåll och förseende med alla behof, uträknadt månadsvis. Anledningen till denna befallning uppgifves vara osäkerheten af allmänna ställningen, och vigten af att i förväg vara så beredd, som omständigheterne medgåfvo, hvartill hörde noggranna calculer öfver de kostnader, som i händelse af ett krigs utbrott föreföllo. Denna skrifvelse träffade Grefve Toll i ett sjukdomstillstånd, som under loppet af sommaren annu mera förvärrades, och bragte honom nära grafven. Da Hau omsider i slutet af Augusti började så myckes återställas, att det var honom möjligt efterkomma den befallning han fått, afsingo de upprättade calculeruc, tillika med ett handbref till Konungen. Man ser af detta bref temmeligen tydligt hyad han tänkte Om hans plan att blifva krigförande, ehuru han, icke tillfrågad om sjelfva företaget, blott anbefalld att uppgöra calculer för dess verkställighet, naturligtvis c) kunde ingå i den fria och öppna discussion al ämact, somr han utan tyifvel gjort, 1 fall hans råd i sjelfva saken blifvit begärdt, hvilket det aldrig blei. Hans insigt och öfvertlygelse om hvad Rikets väl och Konungens interesse fordrade, tilläte honom dock ej gcehuru 1 ett tillstånd af kroppsligt lidande, som knappt lemnade bonom krafter nog att föra pennan; att låta tillfillet obegagnadt gå förbi, utan alt fästa Konungens uppmärksamhet på vigten al det beslut han gick att fatta. Griefye Toll kände huru nära Rikets uppblomstrande, genom åkerbrukets och den inre husbhällningens flor, ännu vid deuna tid låg Gtstaf Adolph om hjertat, och han kunde cj tycka hvar han skulle lägga vigten af det alstyrkande , hans klokhet och fosterlandskiärlek dicterades I sittzbref till Konungen säger han: ?hvad icke börer till calculen. men väl till sanningen och följderne, det är, alt om Eders Maj:t, med hyad större eller mindre styrka det än vara må, blifver deltagande i närvarande Buropas troubler, så förlorar dess Bike, i den mån cljest arbelande händer användas på främmande botten, och dessa förluster få cn progressiv multiplication vid bvarje recrötering.? — Derjemte nedlades i sjelfya utvecklingarne för calculerne åtskilliga reffexioner, hyilka tydligen syfta att visa svärlghelerne för ett krig; och för att ej lemna någon väg oförsökt att verka på Monarkens opinion, bagagnades brefvaxlingen med den embelsman, söm under bass ögon närmast skölle de diplomatiska ärenderne, för att på detta säll med änuu mera lätthet kunna framställa, hvad Srefve Tolls sorgfällighet om Konungens och Rikets bösla ingaf honom, Att dessa bref blilvit begagnade 1 det ändamål, för hvilket de skrefvos: att afråda f. d. Bovungen från kriget, derom vittna på det ojöfaktigasle sålt denne ensbetsmans svar till Grefyven — vackra vedermälen af den ljusa blick bfver händelserne och det fosterländska sinne, som så väl qvalificerade honom att för den utge Monarken frambäöra sanningens språk, antingen han tog det ur sitt eget bröst, eller ål en frånvarande lånade sin stämma, Men alla bemödanden, både af dessa eimbetsmän och andra, voro förgäfves — passionen segrade; och när Sverige älersag sin Konuog, kem han I nd AVERY MCS FF MN DN MR ring. De diplomatiska afhandlingar vi nyss nämnt, kunna ej anses annorlunda än säsom nödvändiga följder af den förut anförda Hemliga Conventionen mellan Sverige och England af d. 3 Dec. sSo4. I denna ligger fröet till dem båda; och af hvem det utvecklades, af Grefve Toll eller någon annan, betyder i bufvudsaken intet, emedan hvilken uuderbandlare som helst här skulle funnit sig bunden af cen föregående tractat, och den maktägandes tydligt ulttalade vilja. Grefve Toll hade dock icke, 1 den stund han tecknade sitt namn under dessa afbeandlingar, upphört att betrakta ett krig mot Frankrike ur samma synpunkt vi ofvanföre visat, och ej beller att söka afvända det. I Sveriges Historia för Ungdom, ett verk som man ej torde kunna förebrå någon partiskhet för Grefve Toll, heter det i fråga om underhandlingarne med England: Toll, som insåg det olycksbådande i underbandlingarne med Pierrcpont, hyilka drefros på Beckaskog, skall hafva utdragit dermed på allt sätt i tanka att kunna finna något frö till deras afbrytande; men slutligen blef Konungen otålig, företog saken sjelf, och då blef den på ctt par dagar afgjord. Vi skulle mycket hafva tyekat att åberopa denna uppgift hos en förfaltare, som i fråga om Fältmarskalken Toll i allmänhet visat sig vara så illa underrättad, om den ej fullkomligen bestyrktes af tillförlitliga och ojäfaktiga handlingar. Deras framläggande, om det i denna stund vore möj ligt, skulle på det mest segrande sätt bevisa grundJösheten af den beskyllning man tillåtit sig; vi skor la i stället endast tillåta oss fråga Utgifvaren af de Hist. handl., hvad han skulle tänka om en beskyllning att hafva tillställt krig, i den stund det visådes att den anklagade, af Sändehud från Hof, som önskade kriget, blifvit framställd såsom just den, hrilken arbetade deremot? Låtom oss antaga att det vore Frankrike kriget gällde, att den som skulle företaga det var en Konung. Om det nu t. ex., på diplomatikens eget språk, om den anklagade sades: il travailloit å derouter le Roi dans ses bonnes intentions contre la France, et pour Ile retenir dans une neutralite inactive f), och detta yttrades till cen främmande Minister af cen person, som varit närvarande och följt underbandlingarne, huru skulle, i den casus vi här uppställt, Utgifvaren af de Hist. haadl. väl anse beskyllningen att hafva inledt i kriget? skulle ban anse dena vara gann, eller vara falsk? De ligga nu för Allmänhetens ögon några af dessa sanningar, dem Historien förvarar till skydd för det niinne man velat fläcka. nodra finnas; tiden skalt framdraga äfven dem. Ljusa vårdare af baäns ära skola de stålla sig kring den smädades graf, och askan af det bjerta, som högst af allt på jorden älskade Fäderneslandet, skall i ostördt lugn hvila i dess sköte. De slägten som komma, skola vara rättvisare än den tid som är; och dessa stämmor, som föra aggets och partihatets språk sskola icke mera ljuda som Historicus domar, ÖOparvrusk och lugn, alfvarlig men billig skall Efteryerlder gå till doms öfver den man, hvars öden omfattade så mycket af Fäderneslandets. Icke skall hon rycka honom från den plats, der Försynen ställde bonom i den politiska utvecklingens kedja, för alt få göra till ett brott att dem Gamle från en annan tid icke kunde tänka såsom vi. Icke skall bon vägra erkänna hvad dagems egoism försmår utt falta: att ädelhet 1 vilja, att ren kärlek för det Allmänna kunna sammangjuta sig med politiska åsigLer vidt skilda från våra. — Hon skall vörda denna öfvertygelse ur själens innersta, fast som klippan; under en låvg Iefnads växlande skiften; hon skall förstå att en baudling, som ej vinner vårt bifall, dock kan utgå från vmioliver, dem vi ej kunna neka vär aktoing, Då hon visar bvari äfyen han skattade till den menskliga ofullkomlighet, som tager ut sin rätt hos hvarje dödlig, skall hon icke förgäta att fästa elt tacksamt lands blickar på de tjenster, som för alltid räddat hans pamn från glömskan. Hou skall omtala huru, under factionernos yra och Sveriges förnedring, han vågade silt lif för dess räddning, husu han från fångenskapens bojor frälste kärnan af silt lands krigshär; och då hou vill framstilStänt Allt på Mensk Än hon Och Pia I pel Gästar Hvem I) Intet n Hver När Men Fest de Är doc Se på Der Haft Och Dringar Månger Fastän Fukt Gläd Gode Dotters Vid en Känsla Tron Att Sköv Njuta I Skön äö Fjärilol Att Åter! Skön Att de Åt de När fö Pap Hvili Goda Vid de Se hur Se hur Se, h Se e Glad Dröjant Ha hva Dreg j Lyssi Om Ja, b Sällbet Lifvets