Aftonbladet – 20 augusti 1832, sida 3

Aldrig har ett folk till firande af någon minnesfest haft en heligare och större anledoing, än det Svenska Folket vid detta tillfälle bar att egna en gärd af vördnad åt Gustaf Adolfs minne. Han var den störste af våra konungar, ty han offrade sin egendom för upplysningen och sitt lif för friheten, Han frågade icke, hvilken hade den mäktigaste, utan den rättvisaste saken. — Det var derföre som hans mod och hans snille kom honom att segra öfver en långt talrikare fiende och Europas mest öfvade Fältherrar. Hvem vet på hvad punkt civilisationen nu hade befunnit sig, om Han då icke hade skyndat den betryckta samvetsfriheten till undsättning? Det är en pligt som manar ett efterlefvande slägte, att icke glömma Den, af hva s uppoffringar det sjelf njuter frukterna. Det är ock en ädel njutning för hvarje tänkande sinne, alt under ett bättre ögonblick af lifvet kunna ifrån dagens flärd och det småaktiga egoistiska äflande, som nu synes styra fotkens öden, vända tankan på det sublimaste historien har att framvisa, en hjeltekraft som, utan ailt afseende på egna fördelar, verkade för mensk-lighetens heligaste intressen! Redan under sista Riksdag uppstod bland folkets Representanter fråga om firande af en jubetfest den 6 November 1832; och detta väckte då ett allmänt och lifligt deltagande. Vi äre också öfvertygade att denna dag skall af alla medborgare utan åtskillnad firas värdigt den store Konungens minne.